Malin Siwe
När jag i förra veckan strosade runt i toskanska Lucca tänkte jag på skådespelerskan och programledaren Ulla Skoog mest hela tiden. Skulle hon fått propp om hon sett fönstren?
Staden innanför befästningsmurarna är präglad av barocken. Massiva stenpartier runt portar och fönster. Men många av husen är i grunden medeltida, det syns där putsen är borta.
När modet förändrades lät folket som ägde fastigheter i staden mura igen fönster och portaler. Det fyrkantiga fick ersätta det bågformade.
Med svensk lagstiftning av i dag skulle detta inte tillåtits. Politiker och tjänstemän hade hänvisat till förvanskningsförbudet i plan- och bygglagen. Byggnader som stått mer än hundra år betraktas i det närmaste med automatik som särskilt värdefulla och ska därför inte förändras.
Och Gamla stan i Stockholm, eller Åstol, skulle aldrig kunnat bli till på grund av strandskyddet som stoppar byggen närmre vattnet än 100 meter, eller 300 meter om länsstyrelsen så finner lämpligt.
Vi lagskyddar bort stadsområden som folk gärna skulle bo i nu och som skulle kunna bli framtidens turistattraktioner. Är det rimligt? Jag är inte säker på det.
Ensidig, och underhållande, propaganda i P1 - det gör inget, lyssnarna kan tänka själva.
Turisterna älskar Lucca, fastän fasaderna moderniserades för fem, sex hundra år sedan. Trots att bottenvåningarna har stora fönsterpartier av samtida snitt för att butiksägarna ska kunna visa varorna och krögarna erbjuda gästerna utsikt över folklivet. Och trots att det syns aluminiumfönsterramar på de översta våningarna i många av husen.
Det du, Ulla.
Jag lyssnar med stor glädje på hennes program ”Husesyn” i Sveriges radios P1. Det har ensidigt, och underhållande, propagerat för byggnadsvård sedan 2017.
”Grunden för Sveriges Radios verksamhet är vår opartiskhet”, brukar SR-cheferna säga i alla sammanhang.
Pyttsan! Det är ju inte så att Mockfjärdsfönster (utskällt på SvD Debatt alldeles nyss), eller de stora byggbolagen får drygt 40 minuter på sig titt som tätt för att berätta om alla fördelarna med dagens material och tekniker.
Men inte mig emot. Lyssnarna kan tänka själva, inspireras eller gå i inre dialog med Ulla Skoog och de andra medverkande i ”Husesyn”.
Jag önskar att många tar åt sig av råden och ser värdet av att inte renovera sönder hus. Samtidigt hoppas jag att kommunpolitiker och deras tjänstemän inte får för sig att använda lagen för att bevara stora delar av fastighetsbeståndet i originalskick.
Hus är till för att bo eller arbeta i. Människors behov av bekvämlighet och tillfredsställande av personlig smak måste väga tungt. Treglasfönster är en fantastisk uppfinning. Hiss också. Båda måste få sättas in i äldre fastigheter. Rumsindelningar göras om, även om det kräver upptagning eller igensättning av fönster.
Och balkonger monteras. Hyresgäster och bostadsrättsägare älskar att bli med en liten uteyta, även om proportionerna på huset blir helt fel.
Svenska kommuner skriver allt fler och ambitiösare bevarandeplaner. Många miljonprogramsområden hamnar där: såväl flerbostadshus som villor och kedjehus. Det är enhetligheten som ska räddas.
Men Sverige mår gott av mer mångfald. Och fler av de miljöer människor uppskattar mest.
Byggnadsvården blir aldrig bättre än när den är frivillig.