Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malin Siwe

Handikappturism
– det funkar inte

För drygt tio år sedan såg Sandviken ljuset - vildmarksturism för funktionshindrade var framtiden. Gästerna uteblev. Vilket inte hindrar Sollefteå från att göra samma sak nu.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Investeringarna bygger på att EU bidrar. Sandviken fick 13 miljoner kronor för att rusta byggnader, bygga 800 meter spång, bygga bryggor och köpa pontonbåt med plats för ett gäng rullstolar.

 

Den högtflygande tanken var att funktionshindrade från hela Europa skulle ta sig till semesterhemmet Sjösunda och vildmarkscampen Jägarstugan. De skulle bada, fiska och åka på älgsafari eller kolla myror. 40 varaktiga jobb skulle skapas.

Det blev inte så. Pontonbåten hamnade med tiden hos en privat båtklubb, en av de rustade fastigheterna såldes till en privatperson. Huvudanläggningarna drivs som vilket vandrarhem som helst av STF. Kontraktsförhållandena är en enda röra, vilket Arbetarbladet har berättat om.

 

Man kan tycka att svenska kommuner borde anse att det var viktigt att sprida erfarenheter av EU-projekt, goda (några få) såväl som dåliga (de flesta). Att man lär av varandras misstag för att inte slösa skattemedel. Men icke. Samma fel görs om och om igen.

Nu är det Sollefteå som satsar på internationell handikappturism med åtta miljoner kronor från EU i botten. Kommunen har bjudit in en tysk journalist som skrivit ett par lyriska betraktelser i tidskrifter för funktionshindrade. Lokalmedia har okritiskt återgivit projektledare Michael Hardts "försiktiga beräkning" att satsningen ger mellan 6 000 och 28 000 gäster per år, intäkter om minst 40 miljoner kronor bara för mat och logi.

 

Den tyska resebyrån Accamino, som nischat sig på rörelsehindrade, hade en pilotresa till Sollefteå i sin katalog i år. Succén uteblev. I katalogen för 2014 finns inte Sverige och Sollefteå med, däremot Kanada.

Det är föga förvånande. Sollefteå är ingen turistmagnet. Folk som bor på bilavstånd kan lockas till nyrenoverade hotell Hallstaberget, köpa ett weekendpaket när favoritdansbandet spelar eller det är ABBA-tribute show. Men skidspåret mellan två regementen (nu nedlagda), som stan kallas, har inte det där extra som lockar långväga resenärer - vare sig svenskar eller utlänningar. Oavsett om de tar sig fram till fots eller på hjul.

Funktionshindrade har inte andra semesterdrömmar än andra. Vill man till Rom åker man till Rom i full vetskap om att det är backar och kullersten på sina håll vilket är jobbigt. Man åker inte till Sollefteå i stället därför att kommunen betalar 65 000 kronor för att vara med i nätverket "Towns and Cities for all". Enda skillnaden är att den rullstolsburne kollar tillgängligheten på hotellen en gång extra. Eller anlitar en resebyrå som har koll.

 

Men nu är det kanske så att "handikappturismen" i Sollefteå mest är en förevändning för att få åka på EU-konferenser, de mesta av projektpengarna går till allmänna investeringar vid vinteridrottsanläggningen. EU har ju bevars ett särskilt program, Calypso, för att hjälpa unga, fattiga, funktionshindrade och gamla att åka på semester. Fast syftet är minst lika mycket att stötta hotellägare under lågsäsong.

Sådant ska EU inte syssla med. Och inte Sollefteå heller, som för övrigt äger Hallstaberget och hyr ut hotellet så osunt billigt att Tillväxtverket vägrade ge investeringsbidrag till renoveringen.