Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Malin Siwe

Gör skolan till en Pokémonfri zon

Amerikanska lärare ger redan tips om hur Pokémon Go bäst tas in i undervisningen. Svenska lärare bör låta bli.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Läsforskaren Lars Melin är lika oroad som andra över resultaten på Pisa-proven. Den lösning han sänder upp som vild och glad testballong på DN Debatt är dock svirr och snurr och dingeligung.

Eftersom jag vill vara snäll någon gång så ger jag Melin rätt för följande påstående: "Det är just faktalitteratur som är nyckeln till framgång i skolan, till högre studier och till framgång i alla något så när kvalificerade jobb."

Frågan är hur man får eleverna att nå dit.

Melins idé är att ämnet svenska delas upp i två: litterärt kulturarv och praktisk färdighet i informationsläsning- och skrivning.


Uppdelningen är onödig.
Första meningen i kursplanens text om kunskapskraven i svenska för årskurs sex och nio börjar så här: "Eleven kan läsa skönlitteratur och sakprosatexter...med flyt."

Varför är då eleverna så dåliga på det? Lars Melin menar att det beror på att Svenska Akademien ger Nobelpriset till poeter och romanförfattare och att Läsrörelsen tjatar om skönlitteratur.

En mer rimlig förklaring är att eleverna läser för lite.

Många lärare sticker hellre åt dem en ljudbok än att träla ord. Många föräldrar har inte tålamod att läsa tillsammans med sina barn när hela familjen föredrar att pilla med paddorna.


En ytterligare orsak är
att många lärare väljer bort läroböckerna till förmån för fräsigare saker: elevers egen "forskning" på internet, flippade klassrum och powerpoint-presentationer.

Detta att lärare, inte alla lärare, hela tiden är på jakt efter något eleverna tycker är kul är inte bara ett svenskt fenomen.


Amerikanska och brittiska
pedagoger har redan skrivit en skrälldus artiklar om hur man bäst använder det pinfärska telefonspelet Pokémon Go i undervisningen.

Råden handlar om att eleverna ska fota intressanta byggnader och sedan bedriva hembygdsforsking i klassrummet. Eller skriva en berättelse om sin dag på Pokémonjakt. Eller varför inte göra film- och radio av det hela?

Svenska lärare har varit trögare. Må de vara totaltröga, i just detta avseende. Skolorna bör vara förbjudet område för Pokémon Go.

Allt fler skolor har börjat skapa arbetsro genom att låsa in elevernas mobiler under skoltid.

Det är en utveckling som bör uppmuntras. Inte vändas tillbaka för att spelglada barn, unga och vuxna argumenterar för att fritidsnöjet ska flytta in på schematid.


Tror man att eleverna,
framför allt pojkarna, behöver få kämpa och vinna för att lära sig är det bättre att tävla i ordförrådssamling och korsord än i Pokémon.

Man kan listplugga sig till större vokabulär, man kan få det på köpet genom att läsa böcker. För att bli en duktig läsare, som förstår på djupet och har hög hastighet, krävs mängdträning. I svenskämnet främst av skönlitteratur, för sakprosan kommer in i alla andra ämnen.


Alla lärare måste vara svensklärare,
om än inofficiellt. När eleven inte förstår texten och svarar obegripligt på biologifrågor, då är det NO-lärarens sak diskutera och förklara en gång till.

Det gäller att skolan håller kvar böckerna och ser till att träna elevernas tålamod. Annars blir det fortsatt hoppsan, svejsan, ojsan. På Pisa och i yrkeslivet.

 

Följ Expressen ledare på Facebook för fler ledare och krönikor.

Läs även Träning är bra men lästräning är bättre.

Läs även Slarva inte med svenska språket.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!