Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Gilla olika - på riktigt

Elisabeth Svantesson.
Foto: Kristofer Sjögren

I USA skulle en sån som jag - odöpt passiv ateist - inte ha en chans i ett politiskt val.

Här i Sverige är det öppet religiösa som får löpa gatlopp. Ingetdera är sunt.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

TOLERANS

I går utsågs moderaten Elisabeth Svantesson till arbetsmarknadsminister. Hon fick många frågor, men få handlade om idéer till mer verksamma åtgärder för att arbetslösa ska hitta jobb.

Fokus låg helt på Svantessons tro.

Hon har varit informationssekreterare för antiabortrörelsen Ja till livet. Tidigare med i Livets ord, nu i systerkyrkan Kristet center. Talat på Jesusmanifestation. Här skulle hemskmänskan ställas till svars. Varför gick du med i Livets ord? Varför gick du ur?

Just de frågorna avvisade Elisabeth Svantesson som privata. När det gäller synen på aborter sa hon att hon inte längre ser frågan som svart/vit och står bakom gällande lagstiftning. Ungefär som Medelsvensson.

Men man ska inte behöva vara opinionsundersökningarnas snittsvensk för att sitta i en regering. Också en person som av filosofiska eller religiösa är skäl är mot abort måste få plats - så länge han eller hon inte är stats- eller socialminister. Annars blir det i praktiken omöjligt för många kristna, judar och muslimer att vara statsråd. Och så kan vi inte ha det i ett Sverige som hyllar mångfald.

Omar Mustafa då? Ordförande för Islamiska förbundet, som valdes till suppleant i Socialdemokraternas partistyrelse 7 april i år och tvangs lämna efter sex dagar? Mustafa var förstås förbannad, hävdade att partiledningen ansåg att partiuppdrag och uppdrag i det muslimska civilsamhället inte går att förena.

Så illa är det förhoppningsvis inte. Det var ordförandeskapet som fällde Omar Mustafa, som sådan är och var han ansvarig för de konferenser som hållits med föreläsare som är kända för antisemitism och homofobi.

Om Mustafa bara varit medlem och lokalt aktiv vore saken en annan. Då hade hans läge varit detsamma som Elisabeth Svantessons.

Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida tolererar dock inte en religiöst tolerant regering. Han anser inte att Svantesson ska sitta där eftersom regeringen fattar beslut kollektivt, vilket Lindberg tror ger henne "stora möjligheter att lägga till, dra ifrån och förhala förslag i frågor om abort och homosexuellas rättigheter."

Jag kan lugna S-kollegan på den punkten. En enskild minister som lägger sig i andra ministrars frågor och försöker sabotera regeringsarbetet blir mycket kortvarig. (När hela koalitionspartier krånglar är det en annan sak).

Lindberg är inte ensam om att klistra homofobi på Svantesson. På nätet kan man läsa att hon är "konsekvent negativ till HBT-personer". Tillåt mig tvivla.

Inte för att jag känner Elisabeth Svantesson, men jag är bekant med moderata HBT-personer. De är många, såväl bland politiska tjänstemän som ledande förtroendevalda. Om Svantesson varit homofob hade de satt fälleben för hennes karriär.

Moderaternas skoltalesman Tomas Tobé, som tillsammans med sin make Markus nyligen blev tvillingfar, twittrar så här: "Jobbat nära @ESvantesson i många år och vet att hon kommer leverera. Och hon är en bra person."

Det är möjligt att arbetsmarknadsministern inte lyckas. Men Elisabeth Svantesson ska bedömas utifrån vad hon åstadkommer. Inte utifrån den finare fördomsfullhetens grundregel: Vi gillar olika, så länge de inte hörs och syns.