Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Fega politiker gör så att bara villabarn får studsa

Många bostadsbolag förbjuder studsmattor eftersom de är rädda för att bli skadeståndsskyldiga. Jurister gör dock en annan bedömning.Foto: Colourbox

I miljonprogramsområden är studsmattor sällsynta. Det beror på att politiker sätter stopp.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Den som flugit över Sverige i vackert väder de senaste åren har kunnat notera den blå färgen i villaträdgårdarna. Sällan en pool, desto oftare en studsmatta.

Runt lägenhetshusen är det inte blått, fastän barn och unga som bor i flerfamiljshus förstås är lika sugna på att hoppa av glädje.  

Många bostadsbolag, kommunala som privata, tillåter inte studsmattor på sin mark. I Malmö ger kommunala jätten MKB – tillsammans med HSB och flera privata fastighetsägare – ut en boguide på svenska, engelska och arabiska.

I reklamen för den ges upplysningar i punktform. Den första är att att hyran måste betalas i tid. Punkt två lyder:

”Om du sätter upp en pool eller studsmatta på allmän mark så kommer hyresvärden att ta bort den eftersom det är deras ansvar om en olycka skulle hända.”

Organisationen Fastighetsägarna är inte lika säker på det. Men efter som man ”kan ha” ansvar avråds medlemmar från att låta hyresgäster sätta studs på gården.

HSB:s jurist gör en helt annan bedömning. Så länge det är de boende själva som köpt in studsmattan kan bostadsrättsföreningen eller fastighetsägaren inte hållas ansvarig. Skulle fastighetsägaren ändå ställa ut en trampolin är risken trots allt liten - då måste olycksorsaken vara att redskapet har varit i uselt skick.

Fastighetsföretaget Willhem - ägt av Första AP-fonden - med 26 000 lägenheter runtom i Sverige går trots det ännu längre. Där får hyresgäster med uteplats inte ens ha plaskpool eller studsmatta på sin egen plätt på grund av olycksrisken.

Med tanke på att Willhem har trappor som barn kan trilla i och balkonger de kan trilla från är säkerheten inte allt.

Man kan misstänka att huvudmotivet är att begränsa granngnäll. De som bekämpar skärmfläsket på studsmatta brukar låta. Barn som vuxna. Skratten och skriken är ett trätoämne i somliga radhus- och villakvarter.

Tyvärr är det mycket sällan så i lägenhetsområdena. För i de miljonprogramsområden där barnen oftare är överviktiga och mer sällan är engagerade i idrottsföreningar - där är studsmattorna sällsynta. Och det för att politiker som annars agiterar om att minska klassklyftor, eller i alla fall ge alla barn goda möjligheter, sätter stopp.

Deras överdrivna rädsla för att bostadsbolagen ska bli skadeståndsskyldiga väger i praktiken tyngre än barnens behov av glädjande vardagsstuds.

Att aktivt missgynna föräldrar som kan skramla ihop till en studsmatta är politiskt dårskap.

I Helsingborg man tar man ett steg till. Där har föräldrar utan stora egna tomter satt upp studsmattor på kommunens rejäla gräsmattor. De ska nu bort. Gräset kan ta skada. Och så ses det som en privatisering.

Fast det är snarare tvärtom. De utställda privatfinansierade studsmattorna är ju tillgängliga för alla som kommer förbi. Motionsutbudet ökar utan att det kostar skattebetalarna ett smack.

Det är en sak att kommunerna inte själva placerar studsmattor här och var i folkhälsans namn.  Men att aktivt missgynna föräldrar som kan skramla ihop till en studsmatta, men inte en villa med stor tomt - det är politiskt dårskap.