Malin Siwe

EU-dopning i Härjedalen

Det går inte att räkna dem alla, EU-projekten som bedrivits i Härjedalen. Men en sak är säker. Folk fortsätter flytta ner från Sveriges högsta kommun. Trots alla bidrag.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Sedan 1950 har Sveriges befolkning ökat med 35 procent. I Härjedalen har invånarantalet minskat lika mycket. I senaste räkningen fanns 10 246 personer i kommunen där centralorten heter Sveg.

Politikerna har förstås visioner om att växa. Nu är det naturturismen, och allra främst utförsåkningen, som ska ta Härjedalen till nya höjder. Och visst byggs det, med rejäla tillskott av skattemedel.

Sedan 1964 ägnar sig staten åt "aktiv lokaliseringspolitik", som det kallades när stöden infördes. De företag som investerar i Norrlands inland får i regel 30 procent av kostnaden betald av staten. Dessutom är arbetsgivaravgifterna lägre och så finns det transportstöd.

Inget av detta har hindrat flykten från Norrland (eller andra stödområden). Inte så konstigt, menar lokalpolitikerna, beloppen har varit otillräckliga. Tillåt mig tvivla. Allra helst som stödströmmen har tilltagit sedan Sverige gick med i EU 1995.


Jag försökte räkna ut hur många miljoner euro som hamnat i Härjedalen men gav upp eftersom kommuner går samman i olika projekt. Inom och utom landets gränser. Men många projekt har det blivit.

Infrastrukturministern Ulrica Messing (S) invigde den förlängda landningsbanan vid Svegs flygplats 2002. De nya metrarna kostade 22 miljoner kronor, men skulle snabbt löna sig.

Nu skulle stora plan landa och passagerarantalet fördubblas från de vanliga 4 000-5 000 om året. Företagen skulle blomstra och turisterna enkelt ta sig till skidanläggningarna i Lofsdalen, Vemdalen och Funäsfjällen.

I fjol räknade man 5 018 passagerare på det som nu kallas Härjedalen Sveg Airport. Nu är det en ny hangar och marknadsföringsinsatser för 14 miljoner kronor som ska göra susen. Eller möjligen flygplatsen i norska Röros som kommunen också har varit med och betalt för.

Kulturcentrum Mankell var billigt i jämförelse. Knappt fem miljoner kronor för lokaler, utställning och en rundvandringstur med tio stopp. Å andra sidan har besökarna varit synnerligen lätträknade.

De stora summorna går till skidorterna. Och alla får stöd, Lofsdalen såväl som Funäsfjällen och Vemdalen. Oavsett om ägaren är börsnoterad, som Skistar, eller verkar mer privat. På hemsidorna finns EU-symbolen för att visa att här används pengar som varit och vänt i Bryssel.


Haken är att symbolen finns på alla sidor. Också i Dalarna, Jämtland och Lappland. Och i Polen, Tjeckien, Bulgarien och Slovenien... Det finns knappt en skidort i Europa som inte byggs ut med EU-stöd. För att det ska gå ihop krävs att de välmående européerna grips av en alpinepidemi. Eller att det snabbt växer fram en hyggligt avlönad och skidsugen medelklass i Östeuropa. Annars kommer det att gå utför i störtloppsfart för många anläggningar.

Femtio år av stödpolitik har inte ändrat flyttmönstren. Nu är det dags att tänka om, i Sverige och i EU. Pengarna bör användas där jobben finns, dit människor söker sig. Det är riktigare och viktigare att bygga ut kollektivtrafik och sköta snöröjning i det växande Sverige än att bygga fler skidliftar och snökanoner i varje dagdrömmande skidkommun. Åtminstone så länge vi talar om skattemedel.

Fotnot: Inget landskap har högre medelhöjd över havet än Härjedalen.