Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Malin Siwe

Eskils händer borde inte ha hamnat i domstol

Före detta jordbruksminister Eskil Erlandsson med sin försvarare Johan Eriksson i samband med förhandlingen i tingsrätten i Stockholm i november.Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Förre landsbygdsministern Eskil Erlandsson friades från anklagelsen om sexuellt ofredande. Hans händer borde inte hamnat i domstol.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Polis, åklagare och domstolar klagar alla med rätta på bristande resurser. Uppklarningsprocenten är inte imponerande.

Ärenden drar ut på tiden. Det är illa för dem som blivit brottsoffer, men också för dem som misstänkts ha begått gärningarna. 

För att öka tryggheten i samhället måste polisen koncentrera sig på den grova brottsligheten, på dem som skjuter, knivhugger, spränger och rånar. Liksom på dem som våldtar och misshandlar.

Eskil Erlandsson lämnade riksdagen

Olämpligt beteende av vuxna, mot vuxna, borde däremot lämnas åt civilsamhället. Som till exempel förre landsbygdsministern Eskil Erlandssons (C) ovälkomna beröringar. När de tre drabbade kvinnorna, två moderata riksdagsledamöter och en lokalt aktiv centerpartist, larmat tvangs Erlandsson lämna riksdagen. Där borde det ha stannat. 

I stället gjordes polisutredning och Särskilda åklagarkammaren väckte åtal med sikte på fällande dom och böter för sexuellt ofredande, möjligen bara ofredande. 

Stockholms tingsrätt friade Eskil Erlandsson, en enig rätt menade att beröringen handlade om sekunder och inte bevisat var av sexuell prägel.

Kanske överklagas domen, kanske inte. 

Peter Lundgren (SD) åtalad för tafsande

Tingsrätten i Jönköping ska pröva om SD:s EU-parlamentariker Peter Lundgren gjort sig skyldig till sexuellt ofredande av en bekant partikamrat. Han har medgett att han tafsat, bett om ursäkt och kvinnan har accepterat den och uppges anse saken utagerad.

Men det biter inte på chefsåklagare Maria Sterup. Hon förklarade i SVT: ”Ett brottsoffer kan inte själv bestämma om det ska väckas åtal eller inte när det gäller den här typen av brott. Det här gäller under allmänt åtal och jag har åtalsplikt om bevisningen är sådan att jag kan emotse en fällande dom”.

Det är självklart att åklagare ska kunna väcka allmänt åtal också när parterna säger att de lagt saken bakom sig och tagit tillbaka eventuella egna polisanmälningar. Men i dessa resursbristens dagar bör det då handla om allvarligare brott, som kvinnomisshandel eller hedersförtryck.

I mitt tycke har åklagarna i dessa två fall visat att de inte hushållar med ansträngda resurser. Men inte heller polisen agerar alltid föredömligt.

Hälsingepolisen anmälde sig själv

Efter att Hälsingepolisen personalfestat utbröt vild debatt. Speglade uppträdandet sexism i delar av kåren? Eller visade reaktionerna humorbefrielse i andra delar? Eller möjligen både ock? 

Polisen vände sig till åklagaren för att få en bedömning. Chefsåklagare Mats Ericsson vid Särskilda åklagarkammaren konstaterar torrt att polisen inte anmält något påstått brott och att det därför inte finns något att utreda. Han berättar också att polisledningar då och då vill få bedömningar om de gjort rätt eller fel, men att ge omdömen om allmänna olämpligheter är inte åklagarens uppgift.

Polisen har problem med att allmänheten anmäler allt möjligt som knappast är polissaker. Till exempel har fortfarande en del skolor som regel att anmäla barn, också i mellanstadieålder, som slår varandra eller lärare. 

Så länge polis och åklagare inte föregår med gott exempel och skiljer på olämpligt och klart olagligt blir det svårt att kräva att enskilda medborgare ska göra det.