Malin Siwe
Unga, runda, modeintresserade kvinnor var förbannade på de stora kedjorna. Kläder i storlek 44 och uppåt fanns på särskilda avdelningar kallade plus, generous eller XLNT.
Utbudet var relativt litet, ofta i helt andra modeller än det vanliga sortimentet. Tantigt, låg modegrad och alldeles för färglöst, ansåg kritikerna.
För fem år sedan meddelade Lindex att företaget lyssnat. Tjockishörnan, som jag alltid frågar efter, togs bort. Kvinnor som drar större storlekar skulle inte känna sig diskriminerade, förvisade för sig. De skulle kunna köpa samma plagg som sina smalare systrar - hette det.
Åhlens hängde raskt på och tog bort linjen Åhlens+. H&M har gjort det samma.
Det blev förstås inte som de kroppspositiva tänkte sig. Utbudet av stora kläder i butik ökade inte, och de få plagg som finns är väldigt svåra att hitta när de är inhängda bland alla andra.
Den välkomnande känsla aktivisterna tänkte sig infann sig inte. Snarast den motsatta; upplevelsen av att du som överviktig inte ska komma dit och förfula butiken medan du letar efter de enstaka kläder i din storlek som eventuellt finns.
Håll dig till nätet fetto, liksom.
Utbudet av stora storlekar är förvisso mycket större i e-handeln. Men så var det passformen. Den kollar man lätt i provrummet. Postorderplaggen däremot, 30-40 procent av alla försändelser returneras. Och jag misstänker att andelen är högre bland storstorlekarna.
Sparsamma bmi-godkända provar ju ibland i butik för att sedan köpa till ett lägre nätpris.
Det kan sällan vi tjockisar göra. Många av plaggen finns bara på nätet. Eller så har de få exemplaren i butiken sålt slut.
Den danska plus size-kedjan Zizzi stänger fysiskt i Sverige. Slutrea pågår. Där finns knappt några plagg i de största storlekarna 54 och 56. Däremot rikligt med kläder i 42 och 44.
Zizzi-personal har berättat att de måste ta in lika många plagg i varje storlek, trots att efterfrågan störst på de större. Företagets dröm om att vara ett poppis märke även för dem med rika valmöjligheter har förmodligen bidragit till de ekonomiska problemen.
Det hör till dammodets märkligheter att plusstorlekar räknas från 42, när hälften av kvinnorna drar den - eller mer.
Hos den tyska pluskedjan Ulla Popken ser det likadant ut på reorna och i outleten. Den allra vanligaste tyska kvinnan, hon som har storlek 42, kan göra vrålfynd om hon går dit. Till vardags gör hon det inte, hon kan handlar i ”normala” butiker, billiga som exklusiva.
Det hör till dammodets märkligheter att plusstorlekar räknas från 42, som många klädmärken kallar large. (Fast EU medium). Det är den vanligaste damstorleken också i Sverige. Fler än hälften av de europeiska kvinnorna drar den, eller större. I USA har två tredjedelar av damerna 46 eller större.
Ändå är butiksutbudet för oss fullslanka, som det eufemistiskt heter på tyska, dåligt. Och svårhittat. Kappahl har i alla fall fortfarande tjockishörnan kvar. Tack.
H&M och Lindex är trendkänsliga - också för opinioner. De kan ju tänka om, återinföra plusavdelningen med argumentet att det är viktigt för klimatet. Returer till butik är en bråkdel av dem i näthandeln. Nu minskar vi koldioxidutsläppen! Och stärker stadskärnorna.
Framtida aktivister av olika slag kan betänka att den som gapar över mycket ofta mister hela stycket.
LÄS MER: Sluta tjuvprova och rädda butikerna från att gå under
LÄS MER: Butiksdöden kräver att MP tänker om