Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Malin Siwe: Full fart framåt

Malin Siwe.Foto: Robban Andersson
Rättan att välja inom vården bör utsträckas också till valet av handikapphjälpmedel.
I hela landet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Vi blir fler äldre i västvärlden. Friskare, men inte friska. Tack vare nya hjälpmedel kan flera med nedsatt hälsa leva självständiga liv. Så har till exempel försäljningen av rullstolar som kräver egna starka armar eller någon annan som skjuter på minskat, medan elrullstolarna blivit fler.
I Värmland gjordes en genusstudie av användandet av elrullstolar 2009. Där hade 452 män elrullstol - eller permobil som vi ofta säger efter det svenska varumärket - liksom 380 kvinnor. En ojämställdhet som landstinget tänker göra något åt.
Den könsskillnaden kan vara en del av förklaringen till att de häpnadsväckande permobilnyheterna oftast handlar om män.
Som klippet från Holland där en fotbollsdomare försöker freda sig från plan- invaderare som är missnöjda med domsluten - plötsligt blir han påkörd bakifrån av en elrullstolshuligan.
Vakterna står handfallna.
En vanlig fotbollsdåre brottar man ned, men vad gör man med en rullstolsburen?
I Malmö var ett par på nattpromenad när en man i permobil rullade fram och frågade om de hade narkotika att sälja.
De svarade nekande. Pang! Blodet forsade från den nej-sägande mannens näsa.
Omskakande, men inte hälften så chockerande som att den rullstolsburne hade rest sig och slagit till, hårt, för att sedan rulla därifrån.
Polisen larmades.
De hittade den drogade, men i övrigt pigge 33-åringen i permobilen som anmälts som stulen dan före. (Kvinnor är inte helt oskyldiga, en elrullande dam mejade ner en dam med rullator i Karlskrona och smet från platsen.)
Än är det långt till att permobiler är lika vanliga som mopeder. Men utvecklingen rullar på. Utan att vänsterdebattörer ryar om hur kapitalister profiterar på skattepengar som kunde ha gått till bättre vård.
Men handikapphjälpmedlen tillverkas och säljas av privata företag.
Ett av de stora svenska, Permobil som ligger i Timrå, ägs av riskkapitalbolaget Nordic Capital som får på skallen för ett annat av sina innehav, Capio som direkt sysslar med sjukvård. Permobil går bra, sålde för 1,5 miljarder i fjol - 90 procent på export.
Av de vanligaste hjälpmedlen i Sverige är elrullstolarna och scootrarna de dyraste. De kan kosta allt mellan 30 000 och 100 000 kronor.
Hittills är det vanliga, som med andra hjälpmedel, att arbetsterapeuten på landstinget bestämmer vad brukaren ska få.
Men i Stockholm, och några andra håll, finns numera fritt val.
Fortfarande är det landstinget som avgör vem som ska få hörapparaten, rullatorn och elrullstolen. De skriver ut en sorts check på ett belopp för en standardprodukt. Ställer den enskilde högre krav får hon slanta upp själv.
De funktionshindrade som fick välja under en försöksperiod var nöjda med att få inflytande.
Lena, som är intervjuad i utvär deringen, berättar att hon fick rekvisition på 30 000 kronor för en elrullstol och la till 40 0000 själv för att köpa en Segway. Med den fick hon en annan rörlighet och kände sig inte lika handikappad.
Valfriheten är bra. Vinsterna är nödvändiga, de bidrar till produktutveckling.
Det offentligas roll måste vara att hålla stenkoll på pris och kvalitet.
Oavsett vem som producerar varorna och tjänsterna.