Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Majoriteten har rätt om tiggeriet

Opinionen har svängt i huvudstaden i synen på tiggeriet. Det finns alla skäl att ifrågasätta regeringens passiva linje.Foto: Peter Hoelstad

Om nästan alla är överens om att tiggeriet är destruktivt borde man också kunna enas om att försöka stoppa det.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

En majoritet bland stockholmarna - 55 procent - vill förbjuda tiggeriet, enligt DN/Ipsos. Det är en kraftig svängning i opinionen jämfört med för bara ett år sedan.

Enligt Ipsos kan bytet till en säkrare mätmetod förklara en del av skillnaden i resultat. Analyschefen David Ahlin tror också att det kan ha haft betydelse att flera tunga politiker såsom civilminister Ardalan Shekarabi (S) har tagit ställning för att stoppa tiggeriet.

Det finns fler möjliga förklaringar. Höstens flyktingström har rimligen skapat en ny känsla för välfärdsstatens begränsningar. Det är tydligt att flera av samhällets grundläggande funktioner är hårt pressade, däribland polis och socialtjänst.

Man kan också tänka sig att en del har utgått från att tiggeriet är en tillfällig företeelse. De åker hit, tjänar några slantar, och åker sedan hem för gott med det lilla överskott de har fått. Men vid det här laget har det blivit uppenbart att tiggeriet är på god väg att permanentas.

 

Sist, men inte minst, har bilden av tiggeriet förändrats över tid. Tills relativt nyligen avfärdades det som myter att människor far illa och att det förekommer alltifrån människohandel till utnyttjande, prostitution och häleri i den utsatta grupp människor som det handlar om. Det betyder givetvis inte att alla tiggare är offer för samvetslösa mellanhänder; enligt polisens rapport från 2015 reser de flesta hit frivilligt och saknar koppling till kriminalitet. Men de mörka inslagen tycks öka över tid.

Det finns med andra ord många skäl att ifrågasätta regeringens passiva linje. Tiggeriet är destruktivt för alla inblandade parter. Minimilönen i Rumänien är 276 euro, vilket motsvarar runt 2700 kronor i månaden. För en lågutbildad person kan det alltså löna sig att sitta med en pappmugg framför ICA i Sverige jämfört med de alternativ som eventuellt erbjuds i hemlandet.

Men det bryter inte gruppens långsiktiga utanförskap. För att göra det krävs att barnen ges möjlighet att gå i skolan, utan avbrott för resor till Sverige, och med närvarande föräldrar som förebilder. När till och med hjälporganisationerna avråder från att ge pengar bör vi fundera över poängen med att låta tiggeriet bli permanent.

 

I förra veckan presenterades utredningen om människohandel som ska göra det svårare att utnyttja tiggare. Bland annat föreslås att det ska bli brottsligt att ta betalt för "tiggarplatser" liksom att kräva hutlöst betalt för transporter, kost och logi och sedan pressa personer att tigga tills skulden är reglerad.

Det är ett steg i rätt riktning. Men dessa brott kommer att vara ytterligt svårbevisade, eftersom ingen av de inblandade parterna har något intresse av att kontakta polisen. En sådan kriminaliserig löser heller inte problemen med illegala bosättningar, nedskräpning med mera.

Det krävs nytänk i tiggerifrågan. Lär av andra städer och länder, och utvärdera olika vägar att gå framåt. För det är inte bara stockholmarna som vill se en förändring.

 

 

Läs också: Tiggeriet måste upphöra, Löfven

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.