Magdalena Andersson (S) är den mest kompetenta

Finansminister Magdalena Andersson (S) framstår som den mest lämpade personen att ta över efter Stefan Löfven.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Inrikesminister Mikael Damberg (S) är en pragmatisk mittenpolitiker, men hur mycket får han egentligen ur händerna?
Foto: STEFAN JERREVÅNG/ TT / TT NYHETSBYRÅN

Om man ska gå efter kompetens är finansminister Magdalena Andersson den mest lämpade att ta över som partiledare för Socialdemokraterna och statsminister.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det finns många potentiella kandidater att ta över efter Stefan Löfven. Ett skäl till det är att S har suttit vid makten under snart två mandatperioder, vilket i sig är något av en plantskola. 

Ett annat skäl är att Löfven har varit en påfallande frånvarande statsminister. När han har hållit presskonferenser har han gärna flankerats av en eller flera ministrar och när det bränner till i politiken har han ofta låtit någon av de tunga ministrarna föra regeringens talan.

En snällare tolkning skulle förstås vara att Löfven har låtit andra växa i stället för att stjäla allt ljus själv. Hur som helst måste det betraktas som ett styrkebesked för S att skaran av kandidater är så stor. Så såg det sannerligen inte ut när Löfven lät sig övertalas att axla partiledarrollen efter Juholt-krisen.

Så vem är mest lämpad att ta över? Låt oss börja med att plocka bort de kandidater som inte fyller ut kostymen. Anders Ygeman är en av dessa. Hans sammanbitna korthuggna stil gick ett tag hem i tv-sofforna, men det har visat sig med tiden att han är bättre på att prata än på att få saker gjorda. Dessutom företräder han den omdömeslösa vänsterfalangen i Stockholm.

Socialminister Lena Hallengren har lite av samma problembild. Pandemin har gett henne mycket värdefull tv-tid, men det är uppenbart att hennes vägran att idka någon som helst självkritik under krisen imponerar inte. EU-kommissionär Ylva Johansson har ännu större pondus, men hennes frustande optimism får henne att gång på gång underskatta de utmaningar hon ställs inför.

Inrikesminister Mikael Damberg ligger i så fall bättre till. Han är en uttalad mittenpolitiker, pragmatisk och resonabel.

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi är tveklöst ett framtidsnamn. Han verkar till och med ha en strategi för att vända S-krisen genom att blicka mot Danmark: En vänstersväng på det ekonomiska området ska kombineras med en högersväng när det gäller migration och kriminalitet. Men han behöver nog bida sin tid ett antal år tills tiden är mogen. Hans skamlösa pensionspopulism skulle dessutom vara djupt skadlig för Sverige.

Inrikesminister Mikael Damberg ligger i så fall bättre till. Han är en uttalad mittenpolitiker, pragmatisk och resonabel. Han skulle kunna vara en stor tillgång för partiet i en valrörelse som kommer att domineras av lag och ordning och där mittenväljarna avgör valet. 

Damberg är en politiker som även högersympatisörer skulle kunna leva med som statsminister. Frågan är bara hur mycket som han får ur händerna. Det är mycket power points och kraftfull retorik, men mindre av verkliga resultat så här långt.

Återstår så finansminister Magdalena Andersson. Hon är erfaren, kompetent och har de hårda nypor som politiken på den högsta nivån kräver. Hon såg exempelvis tidigare än andra inom S att migrationen till Sverige var ohållbar 2015. 

Hon skulle fixa jobbet som statsminister tills september nästa år, då hon bör bli utbytt mot Ulf Kristersson (M).