Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Magdalena Andersson grillar valfläsk på krita

Rekordbudgeten med 105 miljarder kronor i reformer osar valfläsk.Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL
Finansminister Magdalena Andersson (S) var påtagligt nöjd med årets budget.Foto: JESSICA GOW/TT / TT NYHETSBYRÅN

Budgeten är inte till för att bekämpa coronakrisen i första hand, utan för att råda bot på Socialdemokraternas opinionskris. Det kommer att stå Sverige dyrt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Många minns finansminister Magdalena Anderssons (S) stela minspel när hon gick den traditionella budgetpromenaden förra hösten. Då hade Liberalerna fått igenom ett riktigt smärtsamt krav för S – slopandet av värnskatten – och Andersson hade svårt att dölja sitt missnöje.

I år var det en betydligt nöjdare finansminister som presenterade budgeten. Innehållet var ”sossepolitik när den är som bäst”, förklarade Andersson triumfatoriskt på pressträffen. Och tveklöst har S fått stort genomslag för sina prioriteringar denna gång. Så hur nådde partiet dit?

Gissningsvis har Socialdemokraterna gjort en grundlig analys av partiets utsatta läge i opinionen. Samarbetet med Centern och Liberalerna har tvingat partiet högerut i den ekonomiska politiken. Samtidigt har S uppfattats stå alltför långt till vänster i frågor som rör gängbrottslighet och migration.

Socialdemokraterna har varit fjättrade vid såväl 73-punktsprogrammet som vid radikala miljöpartister. Så kom coronapandemin och erbjöd en lösning på åtminstone det ena problemet. Plötsligt kan S överge budgetdisciplinen med hänvisning till den ekonomiska krisen. 

Högerpolitik som späs ut blir som en drink med några centiliter starksprit i botten. Det slinker lättare ner, så att säga. 

Det blir ingen helhet som håller ihop, vilket förklarar fadäser som att Åklagarmyndigheten nekas nödvändiga tillskott trots en rekordbudget. Just åklagarna stod väl inte på något partis önskelista.

Det här är en budget som på ett närmast skamlöst sätt har siktet inställt på att säkra en ny valseger åt Socialdemokraterna. De generösa villkoren i a-kassan ska exempelvis förlängas i två år till. Sedan kan S gå till val på att nivåerna ska permanentas.

Inkomstskattesänkningarna är inte tajmade för att lindra coronakrisen, utan för att möta valrörelsen. Den ena faller ut som en retroaktiv klumpsumma lagom till midsommar 2022 – alltså några månader före valet. 

Det osar helt enkelt valfläsk om denna budget. 

C och L har förvisso fått igenom stora delar av sina önskelistor också. Men i stället för att stå emot dåliga S-förslag har de i flera fall lagt till borgerliga dito, som sänkta arbetsgivaravgifter för unga. 

Högerpolitik när den är som bäst värnar arbetslinjen och 90-talsreformerna såsom pensionssystemet och ramverket kring budgeten. Nu äventyras detta ekonomiska arv. I gengäld får C och L lite tillfälliga skattesänkningar, landsbygdsbidrag och annat på marginalen.

Januarisamarbetet tycks helt enkelt ta fram det sämsta hos alla parter. Det blir en blandning av traditionell sossepolitik med olika tillskott till viktiga väljargrupper och högerns fäbless för ständigt nya avdrag och undantag.

Det blir ingen helhet som håller ihop, vilket förklarar fadäser som att Åklagarmyndigheten nekas nödvändiga tillskott trots en rekordbudget med 105 miljarder kronor i reformutrymme. Just åklagarna stod väl inte på något partis önskelista.

Väljarna förtjänar bättre än detta.