Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lyssna på Säpo om hotet från Kina

Ett enormt porträtt av Kinas president Xi Jinping tronar över kineser som firade Folkrepublikens 70-årsjubileum den 1 oktober 2019.Foto: XINHUA / XINHUA/SIPA USA SIPA USA
Militärparad vid Folkrepubliken Kinas 70-årsjubileum.Foto: MAO SIQIAN / STELLA PICTURES/XINHUA/AVALON.RED B950

Bättre sent än aldrig; Nu har Sverige en Kinastrategi. Det gäller bara att den genomförs också.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

”Sverige befinner sig tydligt i den kinesiska intressesfären.” Det slog Säkerhetspolisen fast i sin årsbok för 2018. Myndigheten hade sett exempel på industri- och flyktingspionage, cyberangrepp och uppköp av företag som kan användas både för civila och militära syften, som till exempel tre svenska halvledarföretag. När Säpo listade sju hot mot Sverige under de kommande åren utgjorde Kinas ambition att bli en ”global supermakt” nummer fem på listan. 

Ny Kinastrategi visar en nyktrare syn på supermakten

Regeringens nya Kinastrategi, som utrikesminister Ann Linde (S) presenterade i veckan, var alltså efterlängtad. På det stora hela är strategin bra – exempelvis slår man fast att regeringen alltid ska utgå ifrån svenska intressen och värderingar i samröret med Kina, och att man är öppen för att lagstifta för att försvara dessa. I klartext: Sverige måste – sent omsider – få på plats en lagstiftning som ger regeringen möjlighet att stoppa utländska investeringar i strategiskt viktig infrastruktur, som 5G-nät. 

Det handlar inte om protektionism för att hjälpa svenska företag, utan om att värna rikets säkerhetsintressen. Svenskarna har länge spelat rollen som frihandelsfanatiker i EU. Det är bra om regeringens hållning blir mindre dogmatisk, och mer realistisk i mötet med diktaturen Kina. 

Under det senaste året har Sverige varit måltavla för en allt mer intensiv påtryckningskampanj från kinesisk sida – komplett med resevarningar, smutskastning i kinesiska medier och hotfulla utspel från den kinesiska ambassadören mot svenska myndigheter och enskilda journalister, akademiker och människorättsaktivister. 

Denna kampanj märks knappt i regeringens strategidokument. ”Sveriges förbindelser med Kina påverkas negativt av en rad bilaterala problem” skriver man, däribland att myndigheterna ”vägrar hörsamma svenska krav på Gui Minhais frigivning”. 

Det är bra att Gui Minhais fall finns med i strategin, men tyvärr framgår det inte någonting om vad regeringen tänker göra för att få honom fri. Dialog i all ära, men en svensk medborgare har kidnappats och hållits fången av kinesiska myndigheter i fyra år. 

Statuerar ett exempel med ”humanitära stormakten” Sverige

Det är svårt och kostsamt för ett litet land att stå upp mot en supermakt. Det är precis detta som Kina vill visa andra länder, genom att statuera exempel med människorättsvurmande Sverige. Därför borde regeringen ta hjälp av EU för att lägga större vikt bakom protesterna. 

Strategin ska fungera som ”några ledstänger så att vi hamnar rätt”, har kabinettssekreteraren på UD, Annika Söder, sagt. Ska det fungera borde regeringen ha gjort avvägningarna tydligare. Kommunistpartiet genomsyrar nämligen inte bara staten, utan hela det kinesiska samhället, också akademin, kulturen och företagen. Det går därför inte att skilja ut handelsfrågorna från människorättsbrotten, cyberintrången och teknikstölderna. 

Låt oss hoppas att den nya nyktrare synen på Kina inte bara syns i ord utan också i handling.