Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Lyssna på barnen vid vårdnadsbråk

Socialtjänsten är dålig på att höra barnen när den utreder vårdnadstvister, enligt Ekots granskning av 144 ärenden från i fjol.
Foto: SHUTTERSTOCK
Foto: JESSICA GOW / TT NYHETSBYRÅN

Det är lätt att hålla högtidstal om barnens rätt. Men i praktiken har barn som far illa mycket lite att säga till om.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Även föräldrar som har dömts för våldsbrott inom familjen kan få vårdnad om barnen efter en skilsmässa. Det har uppmärksammats förr och aktualiserats igen efter SVT Ekots granskning av 144 vårdnadstvister från i fjol.

I bittra vårdnadstvister kan föräldrar förvisso svartmåla och ljuga om sina ex för att vinna. Men i flera av de fall som Ekot har gått igenom, har föräldrar fått vårdnad om barnen trots att de har dömts för våldsbrott i familjen.

Det rimmar illa med alla högtidstal och lagar om ”barnets bästa”. 

Ekot fann också att socialtjänsten är dålig på att höra barnen när den utreder vårdnadstvister. Bara hälften av de barn som figurerade i de 144 ärendena fick komma till tals.

Det förklarar varför omhändertagna barn i regel blir fosterbarn i stället för att adopteras.

En vanlig motivering till detta är att barnen har varit för små för att höras. Och enligt vissa utredare hör fem- och sexåringar till den gruppen. Men det finns ingen vetenskaplig grund för en sådan syn. 

”Man bör prata med alla barn”, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri, till Ekot. ”De måste få ge luft åt sina känslor och tankar omkring vårdnad, umgänge och vad som har hänt i familjen. Och som ett underlag också i besluten, helt enkelt. Barns bästa ska väga tungt.”

Om barnperspektivet i praktiken är åsidosatt vid vårdnadstvister, är föräldrarnas rättigheter desto starkare. Orimligt starka, i själva verket. Det förklarar varför omhändertagna barn i regel blir fosterbarn i stället för att adopteras bort; de biologiska föräldrarnas rätt att någon dag rehabilitera sig och återfå vårdnaden väger tungt. 

Det yttersta priset för detta fick ”Lilla hjärtat”, treåriga Esmeralda, betala. Hon slets upp från sitt familjehem och överlämnades till sina föräldrar, trots att de bedömts som olämpliga redan på BB. Den 30 januari i år, mindre än ett år efter överlämnandet, var flickan död. 

Är det för att undvika sådant finlir som barn inte alltid hörs?

Esmeraldas föräldrar fick inte bara vårdnaden, de kunde också undandra sig socialtjänstens, BVC:s och förskolans vakande ögon, utan konsekvenser. 

Det är uppenbart att det mäktiga föräldraperspektivet har satt spår även vid vårdnadstvister mellan föräldrar.

I handboken för socialtjänstens familjerättsavdelning, ”Vårdnad, umgänge och boende”, kan man läsa att föräldrar ofta är ”undrande och oroliga över vad samtalen med barnet ska innehålla och vad de ska vara bra för”. Därför är det bra om utredaren ”avdramatiserar” det hela och ”får föräldrarnas samtycke till att de uppgifter som behövs för bedömningen av barnets bästa lämnas ut av aktuella instanser.” 

Är det för att undvika sådant finlir som barn inte alltid hörs?

Barnens rätt måste stärkas i vårdnadsfrågor. Det innebär att föräldrars rätt faktiskt måste minska. Det är en målkonflikt - men sådana måste vuxna lagstiftare klara att hantera.