LO:s miljoner till S luktar illa

LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och statsminister Stefan Löfven (S). LO har lovat att stödja S med 30 miljoner kronor i valrörelsen.
Foto: HOSSEIN SALMANZADEH/TT / TT NYHETSBYRÅN

Trettio miljoner kronor. En halv miljon väljarsamtal. Minst 250 000 röster från offentliganställda. Det är vad LO lovar Socialdemokraterna – i utbyte mot att S bjuder in till köttgrytorna efter valet.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Att erbjuda pengar och en hel grupps röster åt en politiker, med en tydlig förväntan om gentjänster, kallar statsvetarna för klientelism. Det är vanligt i svaga demokratier och klansamhällen där hela gruppens röster säljs till den kandidat som erbjuder jobb, pengar eller andra fördelar. Vad den enskilde tycker är inte viktigt, kollektivets intressen som går först.  

Det är svårt att inte tänka på klanledarna när man hör Kommunalordföranden Tobias Baudin lova Löfven 250 000 röster i höstens val – i utbyte mot att S lovar att avskaffa allmän visstidsanställning. Eller när LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson generöst erbjuder sig att satsa 30 miljoner kronor av medlemmarnas pengar på att driva valrörelse åt S – om de lovar att satsa 70 miljarder på välfärden efter valet.

Välkommen till bananrepubliken. Här är kyrkan skild från staten, men inte facket från partiet.

Inte ens hälften av LO-medlemmarna röstar S

Tidigare sades det att det fanns en smärtgräns för när LO inte längre kunde rättfärdiga stödet till S – om partiet hade stöd av mindre än hälften av medlemmarna. I den senaste Sifomätningen var det bara 46,4 procent av LO-kollektivet som uppgav S som bästa parti. Tydligen har gränserna flyttats.

När Dagens Arbete frågade IF Metall om det finns en gräns där det blir svårt att motivera partistödet för medlemmarna svarade viceordförande Tomas With: ”Nej, den avgörande frågan är om det är bra för våra medlemmar eller inte.”

Det spelar alltså ingen roll vad medlemmarna röstar på, för det är LO-ombudsmännen som avgör vad som är medlemmarnas eget bästa. Das Partei hat immer recht. Om medlemmarna inte röstar S, så röstar de fel.

Med i KD? Var god lämna facket

Det fick den fackligt förtroendevalda brevbäraren Åsa Åsberg känna av för några veckor sedan. Hon är aktiv inom Sekofacket, och var dess representant i LO-distriktet Norra Sverige. Tills ombudsmannen Maria Mannberg fick reda på att Åsa stod på åttonde plats på kommunlistan i Vindeln för KD. Då blev hon uppringd och ombads att avsäga sig de fackliga uppdragen.

När Sveriges Radio frågade om man får vara aktiv i facket med annan partibok än S, svarade Mannberg att ”man kan vara aktiv i sitt fackförbund oavsett vilket parti man tillhör. Det beror på hur man jobbar och hur aktiv man är”.

I klartext: det går bra att betala medlemsavgiften även om man inte är socialdemokrat. Men att vara med och bestämma vad pengarna ska gå till, där går gränsen.

Det är osunt att ett fackförbund, som i och med a-kasseverksamheten ägnar sig åt myndighetsutövning, har ett klientförhållande till ett politiskt parti.

Var ligger LO:s lojalitet – med partiet eller medlemmarna?


Läs också:

Varför har det gått så bra för Löfven? 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas senaste Ledarsnack, denna gång om Socialdemokraternas kris.