Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lögnarnas parti

"VISSTE INGET." Jimmie Åkessons taktik - eller instinkt - när det krisar och han får jobbiga frågor, är att säga att han inte visste något. Foto: Roger Vikström

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Historien om den ständigt kontrollerade Jimmie Åkesson, Sverigedemokraternas hopp, fick ett abrupt slut under torsdagens presskonferens. Fram trädde i stället bilden av en ryggradslös ledare som håller på att tappa kontrollen.

Åkessons taktik - eller instinkt - när det krisar och han får jobbiga frågor, är att säga att han inte visste något. I går visste han inget om det lögnaktiga pressmeddelande som SD skickade ut i onsdags kväll, där det sades att Lars Isovaara hade utsatts "för en grov stöld av två okända personer med invandrarbakgrund". Han visste inte heller vad Björn Söder hade sagt apropå "den grova stölden", så han kunde inte kommentera om det var olämpligt. Och han visste inte vad Lars Isovaara, enligt polisanmälan, gjorde mot riksdagsväktaren, så han kunde inte avgöra om det var rasistiskt.

Vi börjar känna igen mönstret. Jimmie Åkesson visste ju inte heller någonting om Kent Ekeroths huliganfilm. I samband med att Erik Almqvist serverade honom sin hopklippta kortversion, tittade Åkesson ingalunda på det oklippta materialet, har han hävdat. Så han visste, praktiskt nog - ingenting.

Det finns egentligen bara två möjliga förklaringar till detta beteende. Antingen är Åkesson en osannolikt arbetsskygg och inkompetent partiledare, en staffagefigur som inte har kontroll på sitt parti och ständigt förs bakom ljuset av sina partikamrater. Eller så ljuger han lika vant och obesvärat som Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Lars Isovaara.

Isovaara-skandalen blev dessutom sista spiken i kistan för Jimmie Åkessons "nolltolerans mot rasism". Hans parti skickade ju ut ett pressmeddelande där "personer med invandrarbakgrund" beskrivs som tjuvar. Varför pekas etniciteten ut? Den är inte relevant - såvida man inte har en främlingsfientlig agenda.

 

Ett parti som skickar ut pressmeddelanden med främlingsfientliga vinklar har de facto ingen nolltolerans mot rasism och kan knappast sparka medlemmar som kör samma Avpixlat-stil som själva högkvarteret.

Sverigedemokraternas marsch mot ett sken av rumsrenhet har förvandlats till en oordnad reträtt. Och problemen kommer att fortsätta. Hur ska Åkesson kunna ta Almqvist och Ekeroth till nåder igen efter att Isovaara förklarats vara olämplig att "företräda partiet" på grund av sina lögner? Det går inte - i alla fall inte om man vill börja bygga förtroendekapital bland väljarna.

Personalproblemen slutar inte där. SD har 20 riksdagsplatser. Två ledamöter har alltså "tagit timeout", två har hoppat av. Isovaaras ersättare blir Markus Wiechel. Han är dömd för förtal. På tur efter honom står Anna Hagwall, som många i partiet inte vill ha in i riksdagen - hon anses för "oberäknelig", även med SD-mått mätt. Men eftersom en ledamot är svårt sjuk, är det mycket möjligt att Hagwall infinner sig på Helgeandsholmen.

Opinionssiffrorna är fina för SD. Samtidigt som partiet tycks vara på väg att sjunka i ett träsk av skandaler.