Skolor håller stängt. Motorvägen ska spärras av. Boende uppmanas att inte gå ut på sina balkonger. Rubrikerna inför fredagens EU-möte har främst handlat om hur det påverkar göteborgarnas vardag.
Ett tecken på svenska mediers bristande EU-bevakning? Nja, faktum är att det är svårt även för insatta att förstå poängen med Stefan Löfvens inbjudan till Göteborg. Frågan från Svenska Dagbladets rutinerade EU-reporter Teresa Küchler är både elak och träffande: ”Varför är vi egentligen här?”.
Det formella svaret är att stats- och regeringscheferna ska underteckna ett dokument om sociala rättigheter. Efter åratal av åtstramningspolitik ska unionen i stället förknippas med sociala framsteg, är tanken. Problemet är bara att unionen inte har någon makt över de områdena. Medlemsstaterna - inte Bryssel - bestämmer över sjukvård, arbetsmarknadspolitik och föräldraförsäkringar.
Sociala pelaren
Förslaget till EU:s så kallade sociala pelare är därför vagt formulerat. Att slå fast huruvida arbetare får "rättvisa löner" eller om äldre har tillräckligt med resurser för att "leva i värdighet" torde vara omöjligt.
Tanken är att de ska förverkligas genom att länderna utbyter erfarenheter med varandra och genom att EU - på samma sätt som på det ekonomiska området - utvärderar ländernas politik. Att Sverige högaktningsfullt brukar strunta i EU:s varningar om våra höga bolån verkar dock inte dämpa Stefan Löfvens tilltro till metoden.
"Det är helt nödvändigt att sådana här samarbetet finns, annars skulle vi vara riktigt illa ute. Om inte politiken kan leverera blir risken stor för ökad populism och extremism," har han sagt till TT.
Om man försöker förstå Löfven är demokratin alltså hotad - och lösningen på det skulle vara en diskussionsklubb. Frågan är också hur intresserad Stefan Löfven egentligen är av att lära av andra. Sverige kommer aldrig att byta ut sin modell, försäkrade statsministern i sitt stora linjetal om EU för några veckor sedan.
Att andra länder skulle kunna ha hittat bättre lösningar än Sverige tycks redan på förhand vara uteslutet. Göteborgsmötet framstår som ett utslag av en klassisk socialdemokratisk inställning där målet med internationella kontakter främst är att påpeka hur förträfflig den egna politiken är.
EU-mötet i Göteborg
Genom sitt kraftfulla stöd för EU:s sociala dimension leker Stefan Löfven dock med elden. Hans nya lekkamrater i Europa ryggar definitivt inte för mer överstatlighet.
Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens ordförande och medvärd för mötet, har länge drivit frågan och ser en öppning nu när de skeptiska britterna är på väg att lämna. Frankrikes president Emmanuel Macron, den första att tacka ja till att komma till Göteborg och som Löfven nu skrivit en debattartikel tillsammans med, vill gå ännu längre och samordna skatte- och arbetsmarknadspolitiken, införa en gemensam minimilön samt en gemensam budget. Även Löfvens partikamrater i EU-parlamentet vill se skarp lagstiftning om den sociala dimensionen på europeisk nivå.
Statsministern driver således på en process där slutmålet riskerar att bli mer makt till Bryssel över föräldraförsäkringen. Om målet är att stärka EU:s legitimitet framstår det som direkt kontraproduktivt.
Låt oss hoppas att trafikkaos blir det enda konkreta resultatet av mötet i Göteborg.
Läs också: