Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Löfven, slakta inte biståndsbudgeten

Stefan Löfven.Foto: Pelle T Nilsson
Isabella Lövin.Foto: Axel Öberg

Regeringen drar ner på biståndet samtidigt som riskkapitalister i asylboendebranschen kan fordra fickorna med sedlar. Det är moraliskt stötande.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Margot Wallströms UD är bekymrat över penningströmmen som går från svenskt bistånd till flyktingmottagning i Sverige. Detta kan nämligen äventyra den svenska kandidaturen till FN:s säkerhetsråd.

Det är dock det minsta bekymret. Kandidaturen är ett S-märkt projekt, drivet av nostalgi snarare än utrikespolitiska prioriteringar.

Det finns dock ett annat skäl att kritisera biståndsläckaget: Hjälp till de mest utsatta i världen används för att finansiera tokdyra åtaganden på hemmaplan.

■■ Wallenbergsägda Aleris tar exempelvis 60 000 kronor i månaden för att inhysa en ensamkommande i en utslussningslägenhet i Göteborg. Den kostnaden kan jämföras med Röda korsets matpaket för 385 kronor, som föder en familj under en månad i Syriens närområde.

Svenska regeringar har nallat av biståndet sedan 90-talet. Men på senare år har det eskalerat. I fjol tog man 13 procent och i år är det tänkt att 8,8 av de 40,4 biståndsmiljarderna ska lyftas ut. Enligt OECD:s DAC-regler kan ett biståndsland använda en del av biståndsbudgeten till flyktingmottagning. Men eftersom Sverige tar 499 kronor per asylsökande och dag av biståndet, och flyktingströmmen nu är historiskt stor, lär 8,8 miljarder inte räcka långt.

■■ Hur mycket mer är Löfven och Lövin beredda att ta? Enligt Ekot görs det räkneexempel där svindlande 60 procent skulle försvinna ur biståndsbudgeten.

 

I ett öppet protestbrev till regeringen undrar 16 biståndsorganisationer, bland dem Afrikagrupperna och Kvinna till kvinna, vilka biståndsinsatser som kommer att skäras ner eller tas bort. Enligt Magnus Walan på Diakonia motsvarar årets avräkning allt som har att göra med hälsovård, barns utbildning, rent vatten och katastroftillstånd tillsammans.

Expressens ledarsida är kritisk till enprocentsmålet. Det är inte rimligt att en budgetpost räknas upp i takt med tillväxten. Vi ska veta vad vi vill göra och göra det bra. Finns det för mycket av goda pengar att kasta efter dåliga, riskerar de ansvariga att börja slarva med kvalitetssäkrande uppgifter som dokumentation och uppföljning.

Men ingenting ursäktar att regeringen använder biståndet som ett dragspel för att göra panikartade besparingar.

Man kan också fråga sig hur feministisk "världens första feministiska regering" egentligen är. Bland asylsökande är män överrepresenterade. Samtidigt finns det miljontals utsatta kvinnor och flickor som inte kan ta sig någonstans.

■■ Här finns en målkonflikt som partierna inte får blunda för när de i dag möts för att göra upp om flyktingmottagandet. Det är inte rimligt att snåla på barns skolgång och kvinnors mödravård i fattiga länder för att finansiera skyhöga kostnader för HVB-hem i Sverige.

Regeringen måste aktivt försöka minska söktrycket mot Sverige och överge idén om att slakta biståndet.