Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Löfven II - en regering för vackert väder

Statsminister Stefan Löfvens nya regering. Övre raden från vänster: Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S), civilminister Ardalan Shekarabi (S), minister för högre utbildning och forskning Matilda Ernkrans (S), inrikesminister Mikael Damberg (S), utrikeshandelsminister och minister med ansvar för nordiska frågor Ann Linde (S), socialminister Lena Hallengren (S), EU-minister Hans Dahlgren (S), försvarsminister Peter Hultqvist (S), infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman (S). Undre raden från vänster: Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen (S), justitieminister Morgan Johansson (S), arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S), finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund (MP), finansminister Magdalena Andersson (S), statsminister Stefan Löfven (S), miljöminister Isabella Lövin (MP), utrikesminister Margot Wallström (S), biståndsminister Peter Eriksson (MP), utbildningsminister Anna Ekström (S), kulturminister Amanda Lind (MP), näringsminister Ibrahim Baylan (S) och landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Statsminister Stefan Löfven (S) presenterade sin regering under måndagen. Foto: ANDERS WIKLUND/TT / TT NYHETSBYRÅN
Tål samarbetet mellan S, MP, C och L att det börjar blåsa hårt? Foto: IVAN KURMYSHOV / FOTOLIA

Löfven II är en bräcklig farkost utan någon tydlig politisk kurs. Sverige hade förtjänat bättre. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

"Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020." Nej, så lät det inte när Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen på måndagen. Tvärtom var den förra mandatperiodens viktigaste mål struket. 

Förklaringen är förstås att regeringen har misslyckats. De senaste fyra åren har Sverige tappat placeringar i listan över EU-länder med lägst arbetslöshet: från plats 12 till plats 18, enligt statistik från Eurostat. Mycket talar dessutom för att en lågkonjunktur väntar bakom hörnet. 

Vilket är Löfven-regeringens politiska projekt?

Så vilket är Löfven II-regeringens stora politiska projekt? På klimatområdet finns utan tvekan höga ambitioner, och det är utmärkt med tanke på att detta är en global ödesfråga. Men i övrigt? Bortom klyschorna om att allt ska bli bättre är det relativt tomt. Löfven II är svaret på en defensiv fråga: hur ska SD fortsatt hållas utanför politiskt inflytande?

Därför kommer den att bli en bräcklig farkost. Mycket av det som är konkret i regeringsförklaringen - såsom en skattereform, uppluckrad arbetsrätt och fri hyressättning i nyproduktion - är C- och L-politik, som Löfven II ska agera surrogatmoder för.

Frågan är vad som händer med detta samarbete när det börjar blåsa hårt. Hoten är många: en ekonomisk kris, en säkerhetskris av något slag, dalande opinionssiffror, kongresser och landsmöten som stormar mot uppgörelsen, utbytta partiledare och så vidare.

I nästa vecka är det dags för mandatperiodens första partiledardebatt i Riksdagen. Hur ska C och L agera - som stödpartier till regeringen eller liberal opposition?

Rödgrönblå kompromiss: "Allt åt alla"

Visst finns det en del som talar för att Löfven II kommer att bli bättre än Löfven I. Den ekonomiska politiken kommer att förflyttas högerut. Gustav Fridolin (MP) lämnar regeringen och ersätts av Anna Ekström (S) som chef över utbildningsdepartementet. 

EU-frågorna får en mer central plats i statsministerns närhet genom utnämningen av Hans Dahlgren. Och ett antal kriminalpolitiska reformer ska äntligen förverkligas efter flera års väntan, såsom hemlig dataavläsning och datalagring. 

Det är ett mer erfaret gäng på Rosenbad denna gång än de glada nybörjare som Löfven omgav sig med förra gången. 

Samtidigt minskar handlingsutrymmet när fyra partier ska komma överens inom centrala politikområden. Socialdemokraterna kommer att ha händerna bakbundna när det gäller att agera inom migrationspolitiken liksom att få kontroll över utgifterna inom LSS och ta krafttag mot välfärdsbrottsligheten. 

De långa önskelistorna kommer dessutom att kosta oerhört mycket pengar. Det är "allt åt alla" som präglar såväl januariuppgörelsen som regeringsförklaringen. 

Sverige skulle ha behövt en betydligt starkare regering än Löfven II. En S+M-regering hade levererat såväl mandaten som politiken för en handlingskraftig regering. Den hade kunnat prioritera det allra viktigaste - välfärdens kärna och den inre och yttre säkerheten. Och den hade stått redo att möta kriser av olika slag.

Nu får vi i stället en regering för vackert väder.

 

Läs också: Löfvenpakten blundar för de verkliga problemen