Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

LO-gubbarnas sammansvärjning

Karl-Petter Thorwaldsson har sällskap av många män i LO:s styrelse. Foto: Lars Epstein

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

LO-ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är en entusiastisk förespråkare av lagstiftad kvotering till näringslivets bolagsstyrelser. Han brukar beklaga sig över att det går alldeles för sakta när det gäller jämställdheten i styrelserummen och det är ju sant.

Det är trevligt att framstå som både jämställd och handlingskraftig. Ett problem är dock att det knappast är de kvinnliga LO-medlemmarna som missar chansen till en styrelsepost i något börsbolag. Däremot riskerar de att missa kvinnopotter i avtalsförhandlingar och andra könsrelaterade satsningar - när gubbarna sitter på den verkliga fackliga makten.

Hur vore det att börja städa framför LO-borgens egen dörr, Thorwaldsson?

Hinken har i alla fall ställts ut då han beställt en rapport om hur könsrepresentationen ser ut i sitt LO. Frågan har inte varit direkt stekhet då det var hela elva år sedan en motsvarande kartläggning gjordes.

 

I LO:s styrelse är hela 15 av 18 ledamöter män. Alla dessa Jonas, Jan, Jan-Henrik, Hans-Olof, Karl-Anders, Per-Olof är ett utslag av att respektive medlemsförbund väljer sin ordförande som sedan tilldelas en plats i LO-styrelsen.

När den nya LO-ledningen skulle väljas i maj 2010 höll det på att sluta i en jämställdhetskatastrof. Efter tuffa förhandlingar lyckades IF Metall få sin kandidat - Thorwaldsson - vald under förutsättning att Tobias Baudin fick viceposten. Eftersom avtalssekreterare Johansson heter Torbjörn skulle det saknas kvinnor i ledningen. Vad göra? Jo, man utökade ledningen med en andre vice ordförandepost som gick till Ingela Edlund.

I LO:s styrelse har det inte varit så få kvinnor på 20 år och hos hälften av medlemsförbunden finns det inte en enda kvinna i ledningen. Ja, det finns till och med färre kvinnor i LO-förbundens ledningar än det finns förbund i LO.

Och ju längre upp i LO-hierarkin man kollar desto lägre är andelen kvinnor. En central maktfaktor inom LO är avtalsrådet där kraven i avtalsrörelsen ska kompromissas fram och samordnas. Här varierar sammansättningen runt bordet mellan 12-15 män och 1 eller 2 kvinnor.

 

I rapporten konstateras att det inom avdelningsstyrelserna "kvarstår en strukturell underrepresentation när det kommer till posterna med mest inflytande och makt". Kvinnoandelen bland ordförandena var 26 procent och av 178 inrapporterade kassörer är endast 14 procent kvinnor. I LO-fackens värld är ekonomi något alldeles för ansvarsfullt för att kunna skötas av kvinnor.

Och så var det då detta med styrelserepresentationen i LO:s egna eller delägda bolag och där LO-ordföranden åtminstone kunde sätta normen. Av LO:s 127 styrelseplatser är det 20 procent kvinnor på stolarna, att jämföra med Svenskt Näringslivs 44 stycken där kvinnoandelen är 40 procent.

Ja, Karl-Petter Thorwaldsson, frågan är vi det här laget självklar: Du har makten, inflytandet och hela härligheten, varför inte börja med att kvotera i de bolag LO själv äger?