LO och dess förbund lägger i år omkring 90 miljoner kronor på att Socialdemokraterna ska vinna valet. Det är mer än vad något annat parti, utöver S, satsar på sin kampanj.
Pengarna och arbetstiden skänks dock inte utan motprestation. I gengäld krävde LO redan i början av året att S-regeringen bland annat ska slopa karensavdraget, strama åt arbetskraftsinvandringen och höja pensionerna.
Under våren har Socialdemokraterna börjat bocka av kravlistan. Ofta har LO-ordföranden Susanna Gideonsson själv medverkat vid regeringens presskonferenser för att intyga hur klok den förda politiken är.
Det är ett säreget drag i den svenska politiska kulturen att detta oblyga köp av inflytande är helt normaliserat. Om Svenskt Näringsliv hade gjort samma sak skulle det ha lett till ramaskri.
Minst lika märkligt är det att LO stöttar S mot medlemmarnas vilja. Bara drygt en tredjedel av dem sympatiserar numera med partiet och ännu färre vill att organisationen ska ge bidrag till S. Ändå skickar LO-ledningen utan att blinka notan vidare till arbetarna.
LO:s huvudnummer i valrörelsen är dock inte sakpolitik – utan smutskastning. I veckan rullade organisationens valkampanj i gång.
”Ulf Kristersson vill stoppa sjukförsäkring till cancersjuka”, lyder ett av budskapen.
Kampanjstrategerna i LO-borgen vet förstås att det inte är sant. Den bortre tidsgränsen i sjukpenningen, som infördes av alliansregeringen, var aldrig absolut. Det fanns undantag för människor med allvarlig sjukdom och en femtedel av dem som uppnådde maxtiden lämnade aldrig sjukförsäkringen.
Framförallt förtiger LO vad som hände när Socialdemokraterna avskaffade tidsgränsen, som låg på två och ett halvt år. Då ökade i stället antalet utförsäkringar efter 180 dagar kraftigt jämfört med när Ulf Kristerssons var socialförsäkringsminister. S ville ju inte betala för ökade sjukskrivningskostnader.
Men det LO saknar i form av intellektuell hederlighet kompenserar man med grova påhopp och högt tonläge.
Efter att det uppdagades att C-ledaren Annie Lööf var ett tilltänkt mål för mördaren Theodor Engström i Almedalen gick Säkerhetspolisen ut och vädjade om en saklig politisk debatt för att motverka politiskt våld. Ett polariserat och högljutt debattklimat kan vara hotdrivande i sig.
Den varningen struntar LO i.
I valspurten uppför sig Susanna Gideonsson tvärtom som ett anonymt nättroll – inte som en medlem av Socialdemokraternas verkställande utskott. På sitt personliga Twitter-konto hävdar hon rentav att M-ledaren drivs av ”arbetarhat”. Retoriken är fullständigt vettlös.
Det är en farlig dyngspridarkampanj som LO lägger arbetarnas pengar på.