Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Linna Johansson: Rätten att inte le

Christina Aguilera juckade halvnaken
i videon Dirrty - och blev hårt kritiserad för det.
I SVT:s Debatt var en kvinna så upprörd att hon hade svårt att formulera sig och på Aftonbladets debattsida förklarade en student att detta var gruppvåldtäkt.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ett halvår senare juckar Jennifer Lopez halvnaken - hon är faktiskt ännu naknare - i videon "Im glad". Och blir inte det minsta kritiserad. Skillnaden? Tja, att Aguilera ville vara dirty med vem som helst medan Lopez nu sjunger om en enda man som hon dessutom älskar. Och att Aguilera verkligen såg ganska dirty ut medan Lopez bara låtsas. Mellan juckscenerna sitter hon med huvudet på sned och försöker se gullig ut. Och så ler hon så fint hon kan. J-Lo är världens största kvinnliga artist just nu för att hon ler. För att hon är mysig. Att konstant le är det allra tydligaste kravet på kvinnor. Nej, varken stringtrosor eller stora bröst kommer i närheten. Varför skulle annars Annika Sörenstam kritiseras för att hon inte ser tillräckligt glad ut? Varför ler alla kvinnliga programledare på TV4 men aldrig Bengt Magnusson? Och varför har omslagsbrudarna på de hundratals veckotidningarna som står uppradade på Pressbyrån samma stela ansiktsutryck? Den mysiga kvinnan är en sådan självklar bild att alla andra sorters bilder blir obegripliga. I nya numret av Genus gör konstvetaren Eva Zetterman upp med myterna kring den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo. I den biografi från 80-talet av Hayden Hererra som dominerat synen på Kahlo och ligger till grund för den Oscarnominerade film med Salma Hayek som kom häromåret påstås bland annat att Kahlo led svårt av en trafikolycka i tonåren, att hon sörjde sin barnlöshet och att hennes man Diego Rivera var en manschauvinist och konstant otrogen. "Vid första genomläsningen tyckte jag oj, vilket hemskt liv", säger Zetterman. När hon studerade Kahlos liv bland annat genom att resa runt i Latinamerika fann hon dock andra versioner. Konsekvenserna av bilolyckan var högst överdrivna. Några bevis för barnlöshet och missfall hittade hon inte, däremot brev som berättade att hon gjort abort. Och hennes man var visserligen otrogen, men det var Kahlo också. I och med att Rivera tillät henne att leva samma slags liv som honom hade de i själva verket ett för den tiden ovanligt jämställt förhållande. Kahlos öde har blivit missförstått på grund av slarviga bildtolkningar, enligt Eva Zetterman. Det har tagits för givet att de stora märkliga bilderna också varit exakta illustrationer till hennes liv. Porträtt på en allvarlig kvinna - ja, det liksom bara måste betyda livslång depression. Ja, det betyder till och med mer än så. I Expressen i onsdags kunde man läsa om anorexiläkaren Ola Raphael. Han var arg på Hennes & Mauritz för att de hade en alldeles för mager skyltdocka i ett av sina skyltfönster. "Upprörande och cyniskt", tyckte han. "Jag tycker att de ska göra normalviktiga skyltdockor som ser glada ut", var hans önskemål. Mot anorektisk ställdes normalviktig och glad. Kunde det bli tydligare? Det är numera bara sjuka kvinnor som inte ler.