Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Nordlund

Kappvändaren Björklund tappar greppet om partiet

Liberalernas Jan Björklund demonstrerade mot extremister i valrörelsen tillsammans med sina partikollegor. Nu har SD-frågan splittrat partiet. Foto: PONTUS LUNDAHL/TT / TT NYHETSBYRÅN
Gulan Avci är riksdagsledamot (L) och har skrivit en debattartikel om att partiet bör stödja Kristersson hellre än Löfven som statsminister.
Vem ska Jan Björklund stödja när han talar med talmannen nästa vecka? Det bestäms på partirådet på söndag. Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Jan Björklunds flippfloppande mellan partifalangerna har skapat krisen inom Liberalerna. Ingen vet längre vad partiet egentligen vill.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På söndag samlas Liberalernas partiråd för att bestämma vilket regeringsalternativ man ska stödja. Men det handlar också om Jan Björklund. Han slåss för sin överlevnad som partiordförande och vet att enda sättet att bli kvar i politiken är att bli minister. Han förespråkar, kanske därför, att Liberalerna stöder Stefan Löfvens rödgröna regering.

Precis som vanligt är mitt gamla parti (jag var ordförande för ungdomsförbundet 2012-2015) kluvet. Delar av partiet har gått i öppen opposition. 

Skånedistriktet driver sedan i höstas att Liberalerna bör stödja Ulf Kristersson. Partiets mest framgångsrika kommunalråd, Torkild Strandberg i Landskrona, fick länsförbundet att köra över sin ordförande Christer Nylander, som också är gruppledare i riksdagen och en av Björklunds närmaste män. Men kravet på att välja höger kommer inte bara från de hårdföra pragmatikerna i Landskrona, där L är största parti och styr tillsammans med M och MP med stöd av SD. Det kommer också ifrån den socialliberala lärdomsstaden Lund. 

Jan Björklund flippfloppar om SD

På andra sidan står länsförbundet i Stockholm, som är störst i landet och har en tradition av att vara kungamakare. Det var när Stockholm gav Leijonborg silkessnöret som Björklund blev partiledare. Men stödet i hemdistriktet har svajat rejält under de senaste åren – och det har i hög grad berott på SD-frågan. 

Jan Björklund har haft fler ståndpunkter än en steppdansare när det kommer till SD. Han var den förste som ville att Jimmie Åkesson skulle bjudas in till partiledaröverläggningar 2016, men bytte raskt fot när Birgitta Ohlsson utmanade honom om makten. I juni 2017 satte han till och med sina barn i pant på att aldrig ge SD inflytande. I somras kom det fram att det var Björklund som föreslagit att SD skulle få presidieposter i riksdagens utskott – tills han fick kritik och plötsligt var helt emot.

Den enda linje som går att urskilja hos Björklund är att till varje pris behålla makten. Om stockholmarna inte vill röra vid SD anpassar han sig.

Kronprinsessan som gjorde uppror

Björklund jumpar mellan falangerna som en pojke mellan isflak, men det har lett till att ingen vet riktigt vad han eller Liberalerna egentligen står för. Hans maktbas smälter under honom: Några av dem som i partiledarstriden var mest lojala med Jan Björklund är nu hans mest högröstade kritiker – och de som ville se Birgitta Ohlsson är nu på hans sida. Frågan är hur lojala de är.

Gulan Avci har kallats för "Björklunds kronprinsessa". Samma kväll som Birgitta Ohlsson presenterade sin kandidatur till partiordförande uttalade Avci, i egenskap av kvinnoförbundets ordförande, stöd till Björklund – något som var mycket kontroversiellt, eftersom Ohlsson ledde kvinnoförbundet bara några år tidigare. 

I tisdags skrev Avci på Expressens debattsida tillsammans med de tunga riksdagsledamöterna Mats Persson (ekonomiskpolitisk talesperson) och Johan Pehrson (tidigare partisekreterare) att "det bästa för Sverige och för Liberalerna är att Ulf Kristersson blir statsminister".

De upproriska riksdagsledamöterna är inte bara sydsvenska och/eller batongliberaler. Där återfinns också en socialliberal "hedersfalang" – med bland andra Robert Hannah och Juno Blom – som misstror de rödgröna efter deras senfärdiga agerande mot extremism och hedersvåld. 

Säg nej till att regera med S

Båda sidor önsketänker. Självklart kommer en moderatledd regering ibland att behöva luta sig mot SD, och därför anpassa förslagen så att SD kan rösta för dem. 

Men lika självklart är att S inte kommer att göra de stora, "förmodligen smärtsamma" anpassningar av sin politik som Björklund och Lööf vill se. "En rejäl högersväng", krävde fyraprocentsledaren. Lycka till.

Socialdemokraterna är ett utpräglat maktparti. De har stor erfarenhet av att mala ned och finta bort sina partners. Se på Miljöpartiet: En mandatperiod i Stefan Löfvens regering kostade dem mer än var tredje väljare. Eller se på Centern: Efter en mandatperiod som stöd åt Göran Persson förlorade också de var tredje väljare.

Liberalernas väljare definierar sig själva som höger och är inte särskilt partilojala. När partiet ligger under spärren i den sammanvägda Poll of polls-mätningen vore det vansinne att ge sig in i koalitionsregerandets kostsamma grottekvarn. 

Nog för att Liberalerna saknar självbevarelsedrift – men att sätta sig i regering med S och MP vore sannolikt det sista det gör som riksdagsparti. Det vore synd. Sverige behöver ett pålitligt liberalt parti.

 

Läs också: Jan Björklund har en väldigt skör maktbas