Linda Jerneck
”Tack för din ansökan. Vi söker personer i början av karriären med en ålder runt 25-30 för denna roll tyvärr.” Det svaret fick Gunilla Karlström när hon sökte jobb som konsultchef, rapporterar SVT (25/4). Trots att hon hade kvalifikationerna sorterades ansökan bort direkt. Gunilla var för gammal.
Vid 33 är man passé, sjöng Hasse å Tage om de hårda villkoren på äktenskapsmarknaden. Numera stämmer devisen bättre in på arbetsmarknaden.
Anmälningarna om åldersdiskriminering ökar. Förra året anmäldes 274 fall till Diskrimineringsombudsmannen, vilket är den näst högsta siffran någonsin. Diskrimineringen verkar också krypa allt längre ned i åldrarna, enligt en svensk studie som kom förra året. Forskarna Magnus Carlsson och Stefan Eriksson skickade tusentals fiktiva jobbansökningar till svenska företag. De arbetssökande i experimentet var ungefär lika kvalificerade, men varierade i ålder från 35 till 70 år.
Resultatet förvånade forskarna: redan i 40-årsåldern minskar chanserna att bli kallad till arbetsintervju kraftigt. Tendensen är särskilt tydlig för kvinnor.
Man måste alltså inte vara gammal för att anses för gammal.
Karriär mellan 29 och 39
Samtidigt tar det allt längre tid för unga att etablera sig på arbetsmarknaden. De senaste 30 åren har inträdet på arbetsmarknaden skjutits upp med nästan ett decennium: 1985 arbetade 75 procent av alla 21-åringar, men 2014 var det först bland 29-åringarna som lika många jobbade.
Summa summarum: i dag har svenskar ungefär tio år på sig att göra karriär. Och det råkar vara precis under de år som många också vill bilda familj. Det är ett idiotsäkert recept för att få både sönderstressade småbarnsföräldrar och uppgivna femtioplussare.
Samhällsekonomiskt är det vansinnigt att inte ta tillvara den erfarenhet och kompetens som finns hos medelålders. Arbetsgivarnas invändningar handlar oftare om fördomar än fakta.
Ett vanligt argument är att man vill anställa någon som kommer att stanna, och därför inte vill ha någon som närmar sig pensionsåldern. Men snart kommer alla att ha rätt att jobba till 69, enligt pensionsöverenskommelsen från december. Att rata en 50-åring för att denne ”bara” har 19 år kvar i arbetslivet är barockt. De där eftertraktade 25- till 30-åringarna är dessutom mer benägna att byta jobb ofta.
50-plussare borde vara drömanställda
Allt går dock inte åt fel håll. Just nu råder brist på arbetskraft, och det har lett till att företag i vissa branscher måste rekrytera bredare. För ingenjörer är arbetsmarknaden het och det gäller även de lite äldre. ”Ålder är inte lika stigmatiserat som tidigare”, sa Trygghetsrådets Claes Åberg till Ny Teknik (2/10-17). På liknande sätt har lärarbristen lett till att pensionerade lärare är eftertraktade som vikarier. Fler branscher borde ta efter.
50-plussarna borde vara arbetsgivarens dröm. De har erfarenheten, men sällan några hemmaboende småbarn som måste hämtas och lämnas och vabbas. De kan göra 60-timmarsveckor och resa med kort varsel utan att behöva diskutera med fritids. Att de inte ägnar dagarna åt Snapchat borde snarare belönas än ses som en belastning.
När barnen lämnar boet borde det vara naturligt att axla större ansvar på jobbet. Varför ska det vara så svårt att få växla upp karriären efter 50?
Läs också: De broilers som styr Sverige behöver livserfarna kolleger
Fotnot: I tv-spelaren ovan visas senaste avsnittet av Ledarsnack, denna gång om Liberalernas kris.