Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Jerneck

Varför ska man både ha barn och karriär vid 35?

Småbarnsföräldrar vill gärna ha flexibla arbetstider och möjlighet att arbeta hemifrån. (Bilden är en genrebild.)Foto: COLOURBOX
Stressig vardag. Varför ska karriären toppa under de familjebildande åren mellan 30 och 40?Foto: FOTOLIA / ROBERT WILSON - STOCK.ADOBE.COM 70877015

Om vi alla ska arbeta tills vi är 70 – varför ska karriären toppa under de familjebildande åren?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

När nederländske Emile Ratelband, 69, i höstas gick till domstol för att få skriva ned sin ålder med 20 år väckte det uppmärksamhet världen över. "Jag ser mig som en ung gud", sa han till Guardian. Domstolen ställde sig kallsinnig till argumentet. Ålder, visade det sig, är inte bara en siffra. 

Det finns naturligtvis goda skäl till att inte låta folk välja födelseår helt fritt – men nog kan man förstå lockelsen i att ändra sin ålder? Utropa sig till ungdom i biljettluckan eller till pensionär en bakismåndag?

Eller kanske hyvla av ett decennium när man skriver jobbansökningar. 

Åldersdiskriminering börjar vid 40

I Sverige sorteras arbetssökande bort redan vid 40, och effekten är särskilt tydlig för kvinnor. Det visade en studie från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) förra året. Medelålders antas inte vara lika på hugget, eller lika snabba att lära nytt som yngre kolleger. 

Dessutom är de dyrare – även om mångårig erfarenhet inte uppskattas så mycket som det borde, är det ju fortfarande en faktor vid lönesättningen. Arbetsgivarna vill helst ha någon som är utbildad, har några års arbetslivserfarenhet och är i 30-årsåldern. 

Med tanke på att svenskar statistiskt sett inte träder in på arbetsmarknaden förrän vid 29 års ålder är det svårt att få den ekvationen att gå ihop.

Just de där åren mellan 30 och 40 är också den tid när vi förväntas hitta en livspartner och bilda familj. För kvinnor finns det (fortfarande) en biologi att ta hänsyn till om man vill ha barn. Amerikanska storbolag som Facebook och Google erbjuder till och med kvinnliga anställda att frysa in sina ägg till senare – som en löneförmån. Underförstått: Låt jobbet gå först.

Jämställd förälder och chef? Knappast

Att axla en ledande roll på jobbet innebär att man måste vara beredd att jobba fler timmar. Det finns naturliga förklaringar till att vd:ar tar ut minst föräldrapenningsdagar av alla yrkesgrupper. Det kan man tycka är orättvist, men det är ett faktum. 

Vill du både vara en jämställd förälder och bli chef? Vänta med det sistnämnda. Du kan inte få allt – inte samtidigt.

I dag är förväntningarna stora på att både mammor och pappor ska vara närvarande föräldrar. När Försäkringskassan förra året djupintervjuade 20 par som väntade sitt första barn uttryckte alla att det var viktigt för dem att vara jämställda, tillbringa lika mycket tid med barnet och dela lika på de flesta omsorgssysslorna. Det syns också i statistiken, för varje år ökar pappor sitt uttag av föräldraledighet och vab-dagar. 

Jämställdhetsidealen kräver att arbetslivet anpassas. Småbarnsföräldrar vill gärna ha flexibla arbetstider och möjlighet att arbeta hemifrån. Många väljer också att gå ned i arbetstid. Det vore inte något större problem – om de kunde växla upp och jobba mer senare.

När barnen är större och mer självgående borde man kunna satsa på sin karriär igen. Men den som var eftertraktad vid 35 ses som någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärdsbehövande tio år senare. 

Både arbetsgivare och arbetstagare måste skruva ned sina absurda förväntningar på att småbarnsföräldrar ska klara topprestationer på jobbet trots dagisbacillutsatta immunförsvar och kronisk sömnbrist. Livet har olika faser – låt dem gå i olika takt.

 

Läs också: Sverige måste prioritera kvinnorna i asylpolitiken