Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Jerneck

Vänstern borde tacka Nato för övningen

Nato-övningen Baltops 2019 inleddes i tyska Kiel. Här tittar solbadare på spanska flottans fartyg där de ligger i hamnen. Foto: DAVID HECKER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
Hanna Gunnarsson (V), riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson för Vänsterpartiet, är kritisk till att Sverige deltar i övningen Baltops 2019. Foto: RIKSDAGEN
Sverige har deltagit vid Baltops-övningen i närmare 30 års tid. På bilden övar soldater på Ravlunda övningsområde under Baltops 2015. Foto: JENS CHRISTIAN/+46(0)708884287 / KVÄLLSPOSTEN/EXPRESSEN
Vänsterpartiet. Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

För att få Vänsterpartiets säkerhetspolitik att gå ihop måste man blunda hårt med minst ett öga.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vänsterpartiet rasar mot att Sverige deltar i Natoövningen Baltops 2019 denna och nästa vecka. Det handlar om soldater och sjömän från 18 länder som övar på luftförsvar, minröjning och ubåtsjakt, samt amfibieoperationer. 500 soldater ska landstiga i Skåne. Övningen har genomförts varje år sedan 1972, och Sverige har deltagit sedan tidigt 90-tal.

Men Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson, Hanna Gunnarsson, ser det som som pågår i Östersjön som någonting helt annat: ”Militärövningen Baltops 2019 är ett tydligt exempel på Sveriges oblyga närmande till Nato”, skriver hon i en debattartikel i SvD.

Trovärdig alliansfrihet?

Det råder bred enighet över partigränserna om att det är bra för det svenska försvaret att öva ihop med andra, eftersom det vässar förmågan. Dessutom bygger Sveriges säkerhetspolitiska doktrin på två insikter: 

Sverige kommer varken att vilja (se solidaritetsförklaringen) eller att kunna (på grund av geografi och teknisk utveckling) stå utanför en konflikt i närområdet. 

Det är avgörande för landets säkerhet att kunna både ge och ta emot hjälp.

När Gunnarsson skriver att ”För att vår militära alliansfrihet ska bli trovärdig måste alla närmanden mot Nato avbrytas och värdlandsavtalet rivas upp” har hon alltså rätt i en sak: Den svenska alliansfriheten saknar trovärdighet. 

Men Gunnarsson glömmer att nämna att den svenska neutralitetspolitiken aldrig sågs som trovärdig av vare sig Sovjetunionen, västmakterna eller, för den delen, Nazityskland. Anledningen till att Sverige klarade sig undan andra världskriget var att man anpassade sig efter stormakternas vilja, exempelvis genom permittenttrafiken. 

Sovjetisk planering – mot Sverige

Efter Sovjetunionens kollaps har det också visat sig att det fanns planer för hur ett anfall mot Sverige skulle gå till. Viktiga svenska städer kartlades på en detaljnivå som tyder på att Sovjet skickat ut folk som mätt vattendjup i hamnarna, noterat vadställen och vilka vägar som skulle hålla för militära transporter. Sådan planering hade knappast behövts om Sveriges neutralitet och alliansfrihet hade respekterats under kalla kriget.

I boken ”Sovjetisk invasion av Sverige” finns mycket detaljerade kartor över svenska städer. Den sovjetiska kartan över Göteborg visar exempelvis alla konsulat och diplomaters bostäder. Foto: SMB

Av det kan man dra två slutsatser: antingen att ett litet land som Sverige kommer att behöva samarbeta med andra, likasinnade länder om man ska kunna värna sitt territorium – eller att Sverige måste bygga ett försvar som klarar sig självt, eftersom det är en förutsättning för en isolationistisk politik. 

Det senare vore naturligtvis oerhört dyrt – det skulle krävas en närmast israelisk linje för att göra alliansfriheten trovärdig. Tänk lång värnplikt inte bara för 5000 personer per år – utan för alla. Tänk en statsbudget som har fokus på säkerhet – även om det betyder att välfärden måste stå tillbaka. Är det vad Vänsterpartiet vill ha?

Tillåt mig att tvivla. Även om Hanna Gunnarsson bedyrar att Vänsterpartiet tycker att det är viktigt att stärka totalförsvaret, anmälde hennes parti en avvikande mening i Försvarsberedningens rapport: ”Jag anser att höjningen som beredningen föreslagit på 84 miljarder är för stor”, skrev Lotta Johnsson Fornarve (V). 

Det är bra att Vänsterpartiet vill ha mer trovärdighet i försvarspolitiken. Varför inte börja med att få den egna politiken att gå ihop?