Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Nordlund

Svenskar över 40 saknar telefonvett

Varför envisas alla över 40 med att ringa, när ett sms hade räckt? Foto: DAISY DAISY / DAISY DAISY

Ring inte mig. Jag ringer inte dig. Varför har så många så svårt att förstå att det är oartigt att ringa?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Telefonerande verkar vara en generationsfråga. Är man någonstans runt 35 eller yngre är man uppvuxen med sms och chattkonversationer. Därmed vet man hur snabbt, smärtfritt och effektivt det går att kommunicera med andra människor. Utan att bete sig som en total buffel.

För det är väldigt buffligt beteende att ringa till folk utan förvarning. Helt utan att ta hänsyn till att den andre kanske är upptagen rusar man in med buller och vibrationer och förväntar sig total uppmärksamhet. 

Vi skulle aldrig acceptera sådant beteende annars – åtminstone inte från någon som är äldre än två år. Om det inte är en nödsituation. Därför får jag adrenalinpåslag när min privata mobil ringer under arbetstid. Mina närstående vet väl att jag jobbar – det måste ha hänt någonting hemskt! 

Telefonsamtal är ineffektiva

Telefonsamtal är dessutom ofta plågsamt ineffektiva. Först ska det kallpratas i en kvart innan man kan närma sig själva anledningen till att man lyfte luren. Och även om uppringaren är snabb med att presentera sitt ärende betyder det inte att något blir bättre. Oavsett vad samtalet gäller är det sällan just precis detta som man hade i tankarna när telefonsignalen avbröt dem. 

Det är helt enkelt vettigare för alla inblandade att man skickar ett sms, och bokar in en tid för när man ska talas vid. Då hinner man tänka igenom vad det är man vill ha sagt, och behöver inte känna sig vrålstressad över att hinna prata klart med luren fastklämd under hakan samtidigt som man bär matkassarna hem från Ica. (Och tänk inte ens tanken att prata i telefon när du kommer fram till kassan! Multitaskande individer hänvisas vänligt men bestämt till självbetjäningsautomaterna.)

Vi vill inte höra om din klamydia

I ett Seinfeld-avsnitt från 90-talet har Elaine precis fått en mobiltelefon, och passar på att ringa upp en vän när hon är ute på stan, eftersom hon vill höra hur det är med vännens sjuka pappa. Detta chockar Jerry och George, som menar att hon begått ett ”stort, stinkande faux-pas”: ”Du kan lika gärna säga att du bara vill få samtalet överstökat ute på gatan!” tycker de.

Telefonetiketten har uppenbarligen förändrats. Jag har hört folk diskutera allt ifrån rekryteringsprocesser till sina klamydiabehandlingar i mobilen på tunnelbanan. Men jag är Team George. Känsliga samtal tar man i ensamhet. Helst tar man alla samtal i ensamhet. Eller så tar man inga samtal.

Det är inte bara i kollektivtrafiken som andra inte vill lyssna till ditt babbel. I dagens slimmade kontorslandskap stör ett telefonsamtal alla kolleger. 

Det borde finnas ett Nix-register för oss som inte vill bli uppringda utan förvarning. Eller en app, som får en liten ruta att poppa upp när någon vill ringa ens nummer: ”Personen du vill ringa tycker inte om att prata i telefon, är du säker på att du vill fortsätta?”

Tills det är uppfunnet: snälla, säg det med ett sms i stället. Då kan mottagaren läsa och svara när det passar, och dessutom finns meddelandet kvar efteråt – utan att man måste leta rätt på en fungerande bläckpenna och ett papper som inte är för viktigt för att kludda ned anteckningar på. 

Telefonen har haft 150 fina år. Men det är dags för pension. Framtiden tillhör chattarna. 

 

Läs också: Sluta dricksa – det är osvenskt 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!