Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Jerneck

L ska välja mellan två misslyckade ministrar

De tre huvudpersonerna: Jan Björklund (i mitten) avgår som partiledare för Liberalerna i juni. Erik Ullenhag (till vänster) och Nyamko Sabuni (till höger) är favorittippade till att ta över.Foto: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN
Erik Ullenhag är socialliberalernas kandidat att ta över efter Jan Björklund.Foto: LISA MATTISSON EXP / LISA MATTISSON EXP
Nyamko Sabuni är kravliberalernas favorit.Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN

Erik Ullenhag eller Nyamko Sabuni? Liberalerna måste bestämma sig för om man ska vara ett vänster- eller högerparti.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vem ska lappa ihop Liberalerna när Jan Björklund slutar som partiledare i juni? De L-toppar som sitter i riksdagen verkar inte skapa någon större entusiasm hos partimedlemmarna.

I stället riktar liberaler blickarna utåt, mot personer som lämnat partiet och som därför har ett nostalgiskt skimmer över sig. Socialliberalerna sätter sitt hopp till Erik Ullenhag, om han kan tänka sig att lämna ambassadörslivet i Jordanien. Kravliberalerna vänder sig till Nyamko Sabuni, som verkar vara beredd att lämna posten som hållbarhetsdirektör för ÅF.

Det finns ett par saker som förenar Ullenhag och Sabuni. Båda har varit integrationsministrar i alliansregeringar – med magert resultat. Och ingen av dem tillhör Liberalernas politiska mittfåra.

Sabunis styrka är tydligheten

Nyamko Sabunis styrka är att det är tydligt vad hon står för. I en artikel i tidningen Nu skrev hon 2017 att ”det bör vara modellen för behandlingen av SD: hård konfrontation där man tycker olika, öppenhet att samverka där man tycker lika.” 

I migrationspolitiken vill hon att Sverige fokuserar på att ta emot arbetskraftsinvandrare och konventionsflyktingar – det vill säga, en stramare politik än vad partiet förhandlat fram i Jöken.

Sabunis svaghet är att hon aldrig har varit någon lagspelare. Att hon gjorde upprepade utspel om obligatoriska gynkontroller – trots att hon inte hade partiet med sig – är ett exempel. Sabunis stil är cowboyens – hon skjuter snabbt, men ofta från höften. Frågan är om det är det ledarskapet som Liberalerna vill ha efter tolv år med Björklund.

Det är svårare att veta vad Erik Ullenhag står för i dag – som ambassadör ska han ge uttryck för regeringens hållning, inte sina egna åsikter. I de krönikor som han har skrivit under det senaste året låter det dock inte som att han har tänkt om: Ullenhag är en stolt feminist, och han vill ha gemensamma, internationella lösningar på flyktingfrågan. De som stöder honom lyfter fram hans lyssnande ledarskap.

Men det är svårt att komma ifrån att Ullenhag var det rosiga ansiktet utåt för den integrationspolitik som alla allianspartier nu har tagit avstånd från. 

Vill Liberalerna verkligen ha en partiledare som påminner om praktfiaskot med etableringslotsarna – som fick läggas ned efter avslöjanden om att nyanlända utsatts för rekryteringsförsök till IS?

Nästa ledare måste få ett starkt mandat

Liberalernas medlemmar har alltså att välja mellan kandidater som är långt ifrån perfekta. Men att de inte står i partiets mittfåra behöver inte vara en nackdel.

Ett val mellan Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag kan bli ett tillfälle för Liberalerna att – äntligen – sätta ned foten och bestämmer vilket parti man ska vara: Höger- eller vänsterliberalt? Stram eller generös flyktingpolitik? Del av ett borgerligt block eller fristående mittenparti?

För att locka väljare måste Liberalerna kunna svara på sådana frågor. Ett småparti kan inte vinna väljare utan att göra sig ovän med några. Det borde L veta. Partiet har nämligen försökt.

Nästan viktigare än vem som blir ny liberal partiledare är att den som till slut väljs får mandat att staka ut en tydlig riktning.

 

Läs också: Att ta över efter Björklund är ett kamikazeuppdrag

I tv-spelaren nedan visas ett tidigare avsnitt av Ledarsnack, där Olle Wästberg och Linda Nordlund diskuterar Liberalernas kris.