Linda Jerneck
Det är Nobelvecka och public service har rullat ut kampanjmaskinen. "Var é brudarna?!" har den skanderat i dagar. När Donna Strickland och Gérard Mourou i tisdags belönades med Nobelpriset i fysik för upptäckten av en teknik som skapar intensiva laserpulser, fokuserade hela rapporteringen på Stricklands könstillhörighet. Hon är inte en av världens främsta fysiker – hon är "Den Tredje Kvinnan".
Dagen efter upprepades hela proceduren, när Frances H Arnold, George P Smith och Sir Gregory P Winter tilldelades kemipriset för "att ha bemästrat evolutionens kraft till nytta för mänskligheten". Eftersom även Frances H Arnold råkar vara av honkön reducerades den framstående kemisten snabbt till rollen som "Den Femte Kvinnan".
Könlösa hjärnor i frack
Det är så tröttsamt. Och mossigt. Vi skriver inte längre epitetet "kvinnlig" framför yrkestitlar som läkare och partiledare, så varför måste det prompt petas in framför ordet nobelpristagare?
Är det så himla viktigt att ingen läsare ska missa att nobelpristagare brukar vara män, att varje undantag måste strykas under med en fet tuschpenna?
Ingen frågar någonsin männen: Hur känns det att vara det sjuttioelfte mannen som belönas med världens mest prestigefulla forskningspris?
Nej, farbröderna får mest prata om laserstrålar, virus och enzymer. De tillåts vara helt könlösa, briljanta hjärnor i frack.
Genom att göra en poäng av könstillhörigheten – "ÄNTLIGEN EN KVINNA!" – förpassar man forskargärningen till bakgrunden. Det är förnedrande och öppnar för ifrågasättanden: Är deras upptäckter verkligen så viktiga, eller blev de inkvoterade?
Kvoterar Vetenskapsakademien sina Nobelpris?
Den typen av spekulationer lär inte minska. Vetenskapsradion har sänt en serie inför Nobelveckan, under rubriken ”Kvinnorna som snuvades på Nobelpriset”. De har hittat tre kvinnliga forskare vars manliga kolleger prisades för upptäckter som de varit inblandade i. Det är en skandal – men det handlar om Nobelpris som delades ut 1945, 1950 och 1974. Ändå ska Vetenskapsakademien, som delar ut prisen i fysik, kemi och ekonomi, släpas till studion för att avkrävas svar.
Den ständige sekreteraren, Göran K Hansson, svarade beredvilligt: "Vi har en fri pott där vi själva kan nominera, och där ökar vi medvetet på antalet kvinnliga forskare. Det gäller i alla de vetenskapliga priserna" – och erkände därmed att akademien kvoterar i nomineringsfasen.
"Vi håller gradvis på att införa ett system som tillåter nomineringar för mer än en upptäckt, sociologer menar att det kan öka chansen för underrepresenterat kön", fortsatte Hansson.
I Alfred Nobels testamente står att priset ska tilldelas den som inom sitt område "gjort den vigtigaste upptäckt". Att börja omtolka själva grunden för Nobelpriset för att blidka en medieopinion är både fegt och omdömeslöst.
Jag önskar att Vetenskapsakademien vore klok nog att stå emot petimäterfrågor om könsfördelningen bland pristagarna, och litade till meritokratin. Oavsett hur välmenad tanken är skulle kvotering ofelbart korrumpera Nobelpriset och urholka dess värde.
Tids nog får vi fler Nobelpristagare som råkar vara kvinnor – och de förtjänar att firas som briljanta hjärnor, de med.
Läs också:
