Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Jerneck

Gör upp med den galna svenska möteskulturen

Antalet möten ökat på senare år – både inom offentlig sektor och i näringslivet. Foto: Colourbox / Colourbox
Långrandiga powerpoint-presentationer är bara ett skäl till att många tycker att möten är bortkastad tid. Foto: Colourbox / Colourbox

Vem ska göra jobbet när alla är på möte? Kloka chefer förstår att alla inte kan jobba efter samma upphackade schema.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Snart dags att gå tillbaka till jobbet? Då kan du sannolikt se fram emot uppstartsmöten, höstkickoffer, teambuilding, arbetsplatsträffar och utvecklingssamtal.

Det är lätt att känna att det går inflation i möten. Enligt sociologen Malin Åkerström, som forskar på möteskultur i Sverige vid Lunds universitet, har antalet möten ökat både inom offentlig sektor och i näringslivet. ”Ett möte slutar ofta med att någon föreslår ett nytt möte”, sa hon när hon intervjuades om sin forskning i SVT 2017.

Få tycks vara nöjda med den svenska möteskulturen. I en undersökning bland tjänstemän 2018 uppgav bara 46 procent att mötena på arbetsplatsen var väl använd tid. Tänk så många förslösade timmar som gömmer sig bakom en sådan siffra!

Managers och makers måste ha olika scheman

Det är inte så konstigt att halva arbetskraften ser det ständiga konfererandet som en tidstjuv, snarare än som någonting produktivt. 

Redan för tio år sedan lanserade Peter Graham idén om att det, i grova drag, finns två typer av arbetsscheman: ett för managers, organisatörer (chefer, projektledare, säljare, konsulter och liknande) där dagen är uppdelad i timslånga block, och ett för makers, skapare (exempelvis programmerare, designers, skribenter, forskare), som behöver längre sammanhängande tidsblock för att utföra uppgifter som kräver koncentration. 

För organisatörer är det inga problem att fylla dagen med möten – de byter ändå mellan olika arbetsuppgifter ungefär varje timme. För dem är mötesrummet ett viktigt forum för informationsutbyte och förankring. 

Men för skapare kan ett möte förstöra en halv arbetsdag. Även om det går fort, har mötet nämligen hackat upp eftermiddagen i två bitar som är för korta för att man ska kunna göra någonting som kräver tyngre tankearbete. Mötena blir ett avbräck som hindrar dem från att göra sitt riktiga jobb.

Mötesmotståndet är inte ett dåligt tecken

Man kan fråga sig varför mötena har blivit fler, trots att vi har bättre möjligheter än någonsin att stämma av saker utan att träffas. Mejl och chattar borde ha minskat behovet av att ta saker över en kopp automatkaffe i konferensrummets lysrörssken.

Ofta förklaras svenskarnas myckna möteskultur med arbetsplatsernas platta hierarkier: Alla ska få vara med och tycka till, och det kräver långa diskussioner som inleds med den tidskrävande ”rundan”. Men möten kan lika gärna vara ett sätt att kontrollera de anställda. En chef kan visa förtroende för sina underordnade genom att låta dem jobba på, och lita till att de slår larm om något inte funkar.

Det går att komma runt dessa arbetsplatsens kulturskillnader, om man lägger mötena i början eller i slutet på arbetsdagen. Då har kreatörerna fortfarande många sammanhängande timmar på sig att få jobbet gjort, och organisatörerna får sitt efterfrågade möte. Men det kräver ledare som förstår att det inte bara är allmänt trots som ligger bakom att programmerarna gnölar när kalenderinbjudan ramlar in i mejlkorgen.

Mötesmotståndet kan till och med vara ett gott tecken. Medarbetare som verkligen gillar sitt jobb ägnar helst arbetstiden åt att utföra det.