Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Nordlund

Genmanipulerade barn är snart inte science fiction

Att designa ett barn är än så länge science fiction. Men forskare har kunnat byta ut gener som orsakar sjukdomar i mänskliga embryon. Vi behöver diskutera vad som ska vara tillåtet i takt med att tekniken utvecklas.
Ethan Hawke i filmen "Gattaca" från 1997. Foto: COLUMBIA PICTURES - / CANAL+

Ska det vara tillåtet att designa mänskliga embryon? I Storbritannien har ett etiskt råd tagit ställning för att det bör tillåtas, om det gynnar barnet som blir till. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det går inte att läsa om hur forskare klipper och klistrar i mänsklig arvsmassa utan att tänka på filmen Gattaca från 1997. En framtid där kärleksbarn är samhällets olycksbarn – en hopplöst mänsklig underklass som lever under klacken på sina genetiskt överlägsna, designade syskon. Där välsituerade föräldrar köper rätt egenskaper till sina barn: styrka, längd, skönhet, intelligens. Medan andra bara råkar bli till, med de mänskliga fel och brister som kommer när man får förlita sig på naturens genetiska lotteri.

En sådan framtid vore fruktansvärd. Men den är tack och lov inte särskilt sannolik. Intelligens styrs inte av en ensam gen, så idén att designa smarta barn är fortfarande science fiction. 

Utvecklingen går dock fort. Det som är bortom det möjligas horisont i dag kanske inte är lika otänkbart om några år eller decennier.

När är det rätt att designa embryon?

Den brittiska etikkommittén Nuffield Council on Bioethics har undersökt de etiska aspekterna på att ändra i mänsklig arvsmassa. I en rapport som presenterades häromdagen har de ställt upp några principer för när det är etiskt godtagbart att genmodifiera mänskliga embryon: För det första måste ingreppet gynna det barn som kan bli till, och för det andra får det inte bidra till att öka diskriminering och splittring i samhället. 

Det är ett rimligt förhållningssätt; utan att på förhand döma ut vissa tekniker eller forskningsfält, läggs fokus på att säkra att de inte kan användas till att göra ont. 

Tekniken CRISPR-Cas9 tillåter forskare att injicera ett enzym som klipper i arvsmassan. Därigenom kan man ta bort en genmutation som annars hade lett till sjukdom och byta ut den mot en annan, frisk, sekvens. Det handlar om svåra, ärftliga sjukdomar som drabbar en liten del av befolkningen. Men för just dessa kan tekniken bli banbrytande. 

Amerikanska forskare har på detta sätt i laboratorium kunnat rensa mänskliga embryon från en gen som ger en svår hjärtsjukdom, vilken orsakar hjärtstillestånd hos annars friska, unga människor. Man vet dock inte hur embryona skulle ha utvecklats om de hade fått växa till sig, från petriskålen och i en livmoder. Efter några dagar måste forskarna avbryta försöket. 

Även i svensk lagstiftning tillåts bara forskning på genmodifierade embryon upp tills de är 14 dagar, och de får inte återföras till en kvinnas livmoder. Än så länge behövs dessa försiktighetsåtgärder eftersom tekniken inte är garanterat säker, men det kan ändras. 

Stora konsekvenser – eller bot mot svåra sjukdomar

Att modifiera arvsmassan i ett embryo skiljer sig från andra experimentella behandlingar, som genterapi där en korrekt gen förs in i patienten för att kompensera för en muterad gen. När man ändrar i embryots arvsmassa innebär det nämligen att genförändringarna ärvs vidare, om embryot skulle bli till en människa som senare får egna barn. Konsekvenserna om något går fel kan bli stora.

Även om designerbarn i dag är något som manusförfattare snarare än forskare ägnar tankemöda åt, borde även vi i Sverige diskutera frågan brett. Regelverken måste finnas på plats innan tekniken gör det. 

Tänk att bota barn från livslångt lidande – redan några timmar efter befruktningsögonblicket!

 

Läs också: Förstår Stefan Löfven AI-revolutionen?  

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!