Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Jerneck

Frälsaren Ullenhag ser ut att falla – och det är bra

Det står mellan Erik Ullenhag och Nyamko Sabuni när Liberalernas ombud väljer partiledare på fredag. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Nyamko Sabuni har vunnit rådgivande medlemsomröstningar i fler länsförbund än Erik Ullenhag, och är därför favorittippad. Foto: ANNA-KARIN NILSSON / ANNA-KARIN NILSSON EXPRESSEN
Prekärt läge. Liberalernas riksdagsmandat hänger på en tunn tråd. Foto: TT NYHETSBYRÅN

Tänk att en partiledning i ett svenskt parti kan förlora. Det känns både overkligt och mycket, mycket uppfriskande.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Allt såg ut att vara bäddat för Erik Ullenhag när han flög in från Amman i maj. I månader hade tunga partiföreträdare publicerat upprop för att locka hem honom från ambassadörslivet i Jordanien. Han skulle tas emot som en frälsare i Liberalerna.

Men partilandet hade förändrats. Även om matematiken talade för Ullenhag i kampen om partiledarposten – två tredjedelar av ombuden hade ju röstat för januariavtalet, och han är dess främste försvarare bland kandidaterna – fanns det också sådant som talade mot honom. Ett utbrett missnöje inte bara med den avgående Jan Björklund, utan med hela kabinettet som styrt partiet under de senaste decennierna.

Valberedningen för fram Sabuni

Trots att både Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag har gått vägen via ungdomsförbundet till partitoppen, och sedan några år stått utanför partipolitiken, var det Sabuni som lyckades ta rollen som underdog. Kanske föll det sig naturligt, eftersom hon aldrig setts som någon lagspelare, medan Ullenhag har varit partisekreterare, med allt jämkande och havreflarnsfikande som den rollen för med sig.

På måndagen föreslog partiets valberedning Nyamko Sabuni som ny partiledare. Nog är det uppfriskande att etablissemangskandidaten Ullenhag ser ut att förlora. Inte för att Sabuni nödvändigtvis skulle göra ett bättre jobb – utan för att det visar att partimedlemmarna inte bara är mänskliga applådmaskiner för torgmötesbruk.

Tänk om lärdomen blir att partiledningar måste börja lyssna på sina gräsrötter. Då har plötsligt ett partimedlemskap en mening, för dem som vill göra någonting mer än att bara betala medlemsavgiften. Det vore, förlåt en högtravande liberal, vitaliserande för svensk demokrati.

Ytterligare en lärdom som den ullenhagska rotvältan borde leda till är denna: Både väljare och partifolk är utleda på riskminimerande politiker. Erik Ullenhag har under processen hållit i stort sett varenda dörr öppen: Migrationspolitiken ska vara solidarisk, men ”arbetskraftsinvandring är en annan sak”. I Agenda ville han inte svara på om han kan tänka sig att samarbeta med SD – den fråga som mer än någon annan har splittrat Liberalerna de senaste åren. 

https://www.instagram.com/p/ByQQZI1iUiy/

I stället för faktisk politik kampanjade Ullenhag på den rekordfluffiga sloganen: ”För ett snällare Sverige”. Det blev sannolikt hans fall. För endast i jämförelse med snäll-löftet kunde Nyamko Sabuni uppfattas som den tydliga kandidaten.

Hon stod ju för vårens obegripligaste utspel, där hon först kritiserade mångkultur i en Expressenintervju, för att sedan göra en utochinvrängd pudel: ”Jag står för mina citat till 100 procent. Men allt runtomkring som beskriver vad jag försöker förmedla, det tar jag faktiskt starkt avstånd från.” 

Sabuni står alltså för vad hon sagt, men tar starkt avstånd från det ni hörde henne säga. Glasklart!

Vilken strategi ska Liberalerna välja?

Den som till slut tar över Liberalerna - partiombuden avgör frågan slutgiltigt på fredagen - ärver ett utsatt läge. För att klara riksdagsspärren måste partiet antingen ta väljare från C och MP, eller från M. Den färgsprakande Birgitta Ohlsson kunde vinna över rödgröna väljare, men Ullenhags ”självgod magister-aura” är inte lika självklart lockande. Den andra strategin bygger på att Nyamko Sabuni får med sig partiet på att släppa in SD i värmen. Inte självklart, det heller.

Ullenhag vill bli partiledare för ett parti som inte vill ha honom. Sabuni blir sannolikt partiledare, men för ett annat parti än det hon vill ha.

Säga vad man vill om Liberalerna, men partiet skapar åtminstone spänning i svensk politik.