Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Jerneck

Fanatikernas attacker mot bönder måste straffas

Skånska får på bete. Tidigare var det främst minkfarmar som utsattes för attacker från miltanta djurrättsaktivister men nu drabbas även kaninuppfödare, fårbönder, nöt- och mjölkproducenter och äggproducenter. Foto: SANNA DOLCK / KVP
Mannen i röd basker har en lång karriär som djurrättsaktivist – han har tidigare varit aktiv i Djurrättsalliansen. Nu leder han de militanta organisationerna Djurfront och Hunt Saboteurs Sweden. År 2014 dömdes han till fängelse för gravskändning, hot och trakasserier. Bilden är från en demonstration i Göteborg 2010. Foto: ANDERS YLANDER / GT/EXPRESSEN
En taktik som används av militanta djurrättsaktivister är skadegörelse. Här har de sprejat slagord utanför en skinnhandlares bostad i Malmö. Foto: JONATAN JACOBSON

De hotar familjer, skändar gravar och sprider bombrecept i krypterade chattgrupper. Hotet från militanta djurrättsaktivister måste tas på allvar.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

”Håller du uppsikt på dina barn? Någon borde ta dom ifrån dig. Någon borde låsa fast dig och våldta dig samtidigt som dina barn tittar på. Djurplågare. Vi ses."

Det stod i ett sms till en svensk kobonde, som berättar om trakasserierna i GP:s granskning av hoten mot djurbönder. Minst 200 brott har begåtts av militanta djurrättsaktivister under de senaste tre åren. Aktivisternas mål är att djur ska ha samma rättigheter som människor. Alla som äger djur kan bli en måltavla.

Det handlar om allvarliga brott: brandattentat, intrång i bostäder, misshandel och mordhot – även riktade mot barn. I krypterade chatt-appar sprider de en handbok som visar hur man tillverkar brandbomber och kartlägger sina mål och deras närmaste. 

Många utsätts men få anmäler

I en ny enkätundersökning uppgav fyra av tio lantbrukare att de hade utsatts för hot, stöld eller vandalisering under förra året. Det är en ökning – år 2010 var siffran tre av tio. Hälften av brotten anmäls aldrig och polisen prioriterar sällan denna typ av brottslighet.

Ett kryphål i lagstiftningen gör det lagligt att demonstrera utan tillstånd på andras gårdar, bara för att de ligger utanför planlagd mark. Det utnyttjar djurrättsextremisterna. 

Ibland nöjer de sig med att stå vid gården med plakat och talkörer. Ibland går de längre än så och tar sig in, vandaliserar med färg och avföring, stjäl djur och kastar yxor eller molotovcocktails genom fönsterrutorna. Trakasserierna trasar sönder vardagslivet. 

"Det jag vet är att de kommer tillbaka, men inte när", sa en kaninuppfödare till SVT Dalarna.

Tänk vad det gör med psyket – att känna sig jagad i sitt eget hem.

Militanta djurrättsaktivister är fanatiker

Det finns inte någon brottskod för brott med djurrättsmotiv, vilket gör det svårt att få överblick över situationen. De flesta attacker utförs av en liten kärna yrkesaktivister, och de rör sig över länsgränserna. En polis beskriver situationen som "frustrerande" i en intervju med GP.

En man som pekas ut som ledare för några av de mest våldsaktiva nätverken, Djurfront och Hunt Saboteurs Sweden, är ute igen efter ett nästan tvåårigt fängelsestraff. Han dömdes för gravskändningar, hot och trakasserier 2014. Till Expressen/GT skriver mannen i ett mejl: "Jag ångrar ingenting förutom att vi ej var försiktiga nog".

Ett första steg borde vara att inte ge skattepengar åt föreningar som har samröre med de militanta. Förra året visade tidningen ATL att Föreningen Svensk mat- och miljöinformation fick 250 000 kronor om året i bidrag från Konsumentverket för att informera i skolor om djurrätt och veganism – trots att föreningens revisor, aktiv i Tomma burar, dömts till två fängelsestraff för att ha brutit sig in på flera gårdar och stulit djur.

Det är hög tid att inse att de militanta djurrättsaktivisterna är ideologiskt övertygade fanatiker, och att de utgör ett säkerhetshot.

Attackerna mot djurbönder är inte bara en fråga om deras säkerhet och nattsömn, utan också ett demokratiskt problem. Hur kan vi tillåta att en liten, extrem grupp skrämmer och hotar andra tills de stänger igen sina helt lagliga verksamheter? 

 

Läs också: Djurrättsaktivisterna är de nya abortmotståndarna