Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Nordlund

Det finns inget rättvist med ett fritidshusfrälse

Utö. Ett paradis i Stockholms skärgård, men badklippor, sandstränder och vackra vandringsleder. Foto: NICKLAS THEGERSTRÖM / DN / TT / DN TT NYHETSBYRÅN
I de små röda handelsbodarna i Utö hamn kan man bland annat köpa rökt fisk, glass och stekt strömming. Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG
Många drömmer om en stuga i skärgården. Foto: Shutterstock / Shutterstock

Snyftreportage kan inte dölja det uppenbara: Det är galet att skattepengar subventionerar sommarstugor i skärgården för några utvalda familjer.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Utö är en underbar plats. Där finns skärgårdens blånande vyer, badklippor, vandringsleder och sandstränder. Dessutom har ön både affärer, bageri, gästhamn, vandrarhem och flera restauranger sommartid. Att få tillbringa somrarna där är en dröm för många.

I Svenska Dagbladet rasar nu Utös hyresgäster mot att Skärgårdsstiftelsen höjer de löjligt låga hyrorna för stugorna:
”Det kommer inte vara några 'vanliga' människor kvar som har råd att hyra de här husen längre”, säger en kvinna, vars fritidshushyra har höjts från 878 kronor i månaden till 2 300 kronor – efter att ha legat stilla i många år. Hyran ska, skriver reportern med darr på tangenterna, dessutom ”betalas året runt och inte bara då hon faktiskt kan vistas i stugan”.

Nähä? Att, likt de flesta som har lyckan att hyra ett fritidshus längre tid än någon vecka, betala en årshyra även om huset inte är vinterbonat låter i SvD-reportaget som utsugning. Som om det vore en rättighet att disponera ett hus i skärgården när man vill och bara betala en spottstyver för det.

Eftertraktade hyreskontrakt går i arv på Utö

Hyresgästerna oroar sig över att Skärgårdsstiftelsen i framtiden kanske börjar hyra ut stugorna per vecka i stället, vilket de menar skulle innebära att ”kulturarvet tvingas bort”. En familj som intervjuas har hyrt sitt sommarviste förmånligt på ön sedan 1920-talet, och menar att bara det är ett skäl för att hyran fortsatt ska subventioneras:
”Vi som hyrt så länge värnar lite extra om byggnader och omgivningen här”

Utbölingar kan naturligtvis inte anförtros de eftertraktade hyreskontrakten, förstår man. Vilken tur att de kunnat gå i arv till ett upplyst fritidshusfrälse!

Skärgårdsstiftelsen äger och förvaltar 40 områden och 300 bostäder i Stockholms skärgård, i syfte att bevara natur- och kulturvärden, samt skapa förutsättningar för turism och friluftsliv. Därför finansieras verksamheten till största del med skattemedel. Stiftelsen gör helt enkelt skärgården tillgänglig för fler.

Förser ett fåtal med billigt semesterboende

Det finns två skäl till att det är rätt och riktigt att höja hyran. Det första är praktiskt. Låga, stillastående hyror är en delförklaring till att Skärgårdsstiftelsen inte har kunnat genomföra det underhållsarbete som behövs. Region Stockholm har skjutit till 108 miljoner kronor 2015-2019 för eftersatt underhåll, men det är inte en rimlig ordning. Stiftelsen måste kunna ta ut en skälig hyra och inte skicka underhållsräkningen till skattebetalarna.

Det andra skälet är moraliskt. När tidningen Skärgården skrev om hyreshöjningen förklarade regionchef Petter Lundgren pedagogiskt att Skärgårdsstiftelsens uppdrag faktiskt inte är att ”tillhandahålla billigt fritidsboende för ett fåtal”.

Han har helt rätt.

Än så länge har snyftreportagets mardröm om veckouthyrning inte realiserats. Men det vore det bra idé. Tänk så många fler familjer som skulle få chans att vistas på ön. Fler barn skulle kunna få sommarminnen av kalla dopp i en glittrande Östersjö, doften av solvarma tallbarr på en skogsstig eller måsarnas kiv om en tappad varmkorv. Även om deras anfäder inte lyckades knipa ett hyreskontrakt på 1920-talet.

Det vore dessutom rättvist. Åt den som har, ska vara givet kan inte vara en rimlig princip.