Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Nordlund

Behåll era rosor - ge oss fler poliser i stället

Socialdemokraterna brukar dela ut rosor till kvinnor på internationella kvinnodagen. Linda Nordlund tycker att Löfven kan behålla blommorna – och satsa på att utreda sexualbrotten i stället. Foto: ROBBAN ANDERSSON

Sexualbrotten är vår tids viktigaste kvinnofråga. Fira internationella kvinnodagen med att satsa på polisen.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Internationella kvinnodagen. Runt om i landet står frusna socialdemokrater på torgen, redo att traditionsenligt trycka rosor i näven på förbipasserande. ”Grattis på kvinnodagen! Upp till kamp, systrar!”

Det är tur att kampanjarbetarna är ute på eftermiddagen. Hade de förlagt rosutdelningen till sen kväll hade det varit färre kvinnor i omlopp. 

Var tredje kvinna känner sig mycket otrygg eller så otrygg att hon undviker att gå ut i det egna bostadsområdet på kvällstid, enligt Nationella trygghetsundersökningen 2017. För männen är motsvarande siffra 9 procent.

Otryggheten borde vara vår tids stora jämställdhetsfråga. Det finns bostadsområden i Sverige där kvinnor inte kan röra sig fritt utan att ifrågasättas av lokala småpåvar som tror att de äger torgen. Längs Stockholms tunnelbanelinjer pratar unga tjejer om ”Rinkebykläder” – de långa kjolar som de måste bära i förorten, men kränger av sig när de kommer in till stan.

Varannan ung kvinna är rädd att våldtas

Det är bra att det äntligen råder politisk konsensus om att hedersförtrycket måste stoppas. Men frågan om kvinnors otrygghet större än så. Det är inte bara i storstädernas utanförskapsområden som kvinnors liv inskränks. Det gäller de flesta kvinnor, oavsett bakgrund och bostadsort.

Var tionde kvinna avstår ofta från aktiviteter - såsom att ta en promenad, gå på restaurang eller träffa vänner - av rädsla för att utsättas för brott. Otryggheten är störst bland unga kvinnor, bland 16- till 24-åringarna uppger nästan hälften att de är oroliga över att utsättas för sexualbrott. 

Deras rädsla är inte irrationell. Sexualbrotten har ökat kraftigt under de senaste två åren, enligt Brå. Sedan 2012 har andelen utsatta för sexualbrott i befolkningen ökat med 240 procent. Brå uppskattar att ungefär 654 000 sexualbrott begicks under 2016. Det är den högsta siffran sedan mätningarna började. 

Men få väljer att anmäla. Följde man #metoo-uppropen i höstas är det knappast förvånande. De brottsoffer som anmäler möts ofta av misstro.  Ingen vill tro att någon de känner kan vara en våldtäktsman. Varför ska man utsätta sig för en sådan process om man inte kan vara säker på att anmälan ens utreds, än mindre till att man får sin sak prövad i en rättegång?

Satsa på polisen

”Svenska kvinnor har i generationer kämpat och arbetat för den jämställdhet som vi har i dag. Vi accepterar inte ett enda steg bakåt”, sade finansminister Magdalena Andersson (S) till Aftonbladet (7/3). Men vad ska man egentligen kalla det att sexualbrotten ökar, om inte ett steg bakåt? Ett steg utför? 

Det räcker inte med att regeringsföreträdare upprepar ”oacceptabelt!” som en affirmation ur självhjälpsböckerna. Det är pengarna som räknas. Polisen har drabbats av massavhopp och har inte möjlighet att utreda ens de anmälningar som kommer in. Några av dessa skulle kunna lockas tillbaka med bättre arbetsvillkor och lön. 

Feministikonen Märta Tikkanen diktade: ”behåll dina rosor, lyssna på vad jag säger i stället.” 

Det är ett gott råd även till socialdemokrater: Behåll era rosor, ge oss fler poliser i stället. 

 

Läs också: En feministisk regering bör prioritera sexbrott 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!