Linda Jerneck

Vuxenvärlden sviker generation villebråd

Unga brottsoffer vill inte berätta för vuxenvärlden om vad de varit med om. Det är ett underbetyg för rättsväsendet.
Foto: Colourbox

Vad händer när en hel generation inte får rättvisa?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Barn och unga som utsätts för brott vågar ofta inte berätta för vuxna, än mindre anmäla vad de utsatts för till polisen. Det framkom i två olika nyheter under tisdagen. Det är ett svidande underkännande av vuxenvärlden. 

I den nya studien ”Unga, sex och internet efter metoo” framkommer att var fjärde 18-åring någon gång har blivit utsatt för sexuella övergrepp. För sju år sedan handlade det om en femtedel. 

Av de unga som vände sig till polisen är en majoritet missnöjda med stödet de fick

Kanske har metoo-debatten gjort det lättare för unga att sätta ord på vad de varit med om, att det var ett övergrepp och inte ett missförstånd. Men även om det skulle vara en delförklaring till ökningen borde siffrorna skaka om: Så många som 36 procent av flickorna har utsatts för sexuella övergrepp, och 12 procent av pojkarna. 

Särskilt skrämmande är att hela 15,5 procent av flickorna och 4,4 procent av pojkarna har blivit utsatta för våldtäkter (vad studien kallar ”penetrerande övergrepp”). 

Men alldeles för få flickor och pojkar som fått sina gränser överträdda berättar för vuxna. Bara 7,4 procent polisanmälde händelsen, och av dem som vände sig till polisen är en majoritet missnöjda med stödet de fick. 

Det är en signal som måste tas på allvar.

Samma mönster går igen i Ekots reportage om unga rånoffer, fast här är pojkar mest utsatta.  Mörkertalen är stora – i Nationella trygghetsundersökningen uppgav 6 procent av pojkarna mellan 16 och 19 år att de blivit utsatta för ett personrån under det senaste året, vilket enligt Ekot skulle motsvara 16 000 personer. Men polisen fick inte in fler än 7 400 anmälningar.

Unga killar i grupp rånar andra unga killar – och brotten har inslag av våld och förnedring. Ofta uttalas hot: ”Vi vet vad du heter och var du bor”. I reportaget berättas om brottsoffer som har flyttat från kommunen för att undkomma. 

Rädslan för att råka ut för repressalier om man anmäler sprids inte bara bland barn. Jonas Mårtensson, utredare av ungdomsbrott hos Polisen, säger till Ekot:

”Jag upplever det som att rädslan att medverka i rättsprocessen har ökat, även bland vårdnadshavarna.”

Det är med andra ord klokast att vänta med jublet över att antalet anmälningar om rån mot barn minskade under förra året. 

Vad händer när en hel generation inte får rättvisa? När allt fler inte vill blanda in myndigheterna, och tystnadskulturen breder ut sig? Och vad gör det med demokratin när stora delar av befolkningen inte litar på rättsväsendet?

Att utsättas för ett brott kan ge men som tar tid att läka. Men att bli lyssnad på, känna att man blir trodd och att få upprättelse av rättsväsendet är ett steg på vägen mot att må bättre. Det är viktigt att skulden och skammen placeras där den hör hemma – hos förövarna. 

Men att sätta stopp för de – ofta jämnåriga – gärningsmän som ger sig på ungdomar vore inte bara bra för brottsoffren. En ny studie från Brå visar att unga som begår personrån i hög utsträckning fortsätter en kriminell bana. Att råna jämnåriga på deras jackor blir början på en gangsterkarriär.

Det är inte utan grund som dagens tonåringar kallas för ”generation villebråd”. Det är vuxenvärldens misslyckande att de väljer att lida i tysthet, i stället för att söka stöd och upprättelse. 

Vilket svek.