Linda Jerneck
Det är synd om fredsforskaren Frida Stranne. Hon tappar andan, blir förbluffad, omskakad, och känner sig deprimerad, skriver hon i en kulturartikel om kriget i Ukraina i Aftonbladet. Men det är inte de otaliga vittnesmålen om ryska soldaters brutalitet mot civila i Ukraina som får Stranne att må dåligt – det är svenska mediers bevakning av kriget. Den borde ha varit mer nyanserad, visat komplexiteten, tycker hon.
Förbluffande.
Men det är ju inte bara vi hökar i svenska medier som ser att Ryssland har fel och Ukraina har rätt – det är ett folkrättsligt faktum. Rysslands anfallskrig är ett flagrant brott mot FN-stadgan. Om man verkligen eftersträvar den stabila, internationella ordning som Stranne efterlyser bör man ge fullt stöd till Ukrainas självförsvar.
I hennes tvåsidorsdrapa är det ukrainska perspektivet helt frånvarande. Faktum är att ordet ”jag” nämns dubbelt så ofta som ordet ”Ukraina”. Det är talande.
I Strannes värld är Ukraina inte ett fritt, demokratiskt land, som har en absolut rätt att bestämma över sin framtid. Ukraina reduceras återigen till den blodmättade jord där stormakter ska göra upp. Där befolkningen är ansiktslös och ”olika krafter” är i rörelse.
Med hull och hår tycks Frida Stranne ha svalt den ryska propagandan: Ryssland är inte i krig med Ukraina (det är en specialoperation) utan med hela väst, Nato och USA.
Vilka krafter och intressen är det Stranne tycker sig se? Det får vi aldrig veta.
Amerikanska hökar har ”utnyttjat Rysslands svaghet efter murens fall utan att tillmötesgå Moskvas krav på olika säkerhetsgarantier”, skäller hon och låter förstå att de därför kan lastas för kriget. Då ska man minnas att säkerhetsgarantierna som Putin bad om i december innefattade att Sverige och Finland skulle ge Moskva vetorätt över vår säkerhetspolitik.
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. När man skriver om så viktiga och svåra ämnen som krig och fred är det bäst att vara tydlig. Debatten tjänar inte på onödiga missförstånd.
Därför är texter som Strannes så försåtliga. Hon kastar ur sig halvkvädna anklagelser – ”vilka intressen driver på konflikten?”, frågar hon konspiratoriskt – men kan slå ut med händerna och hålla det ifrån sig om läsaren följer henne från A till B.
Som detta stycke:
”Journalistiska principer sätts helt ur spel. Obekräftade uppgifter om olika krigshandlingar duggar i stället tätt. Ingen inväntar – som brukligt – utredningar kring luddiga informationer om vad som inträffat på en viss plats – eller om vem som gör vad, vilka krafter som kan vara i rörelse i Ukraina eller vilka intressen som driver på från olika håll.”
Vad menar Frida Stranne? Att svenska tidningar borde ha väntat in en officiell utredning av vad som skett i exempelvis Butja, innan vi publicerade vittnesmålen om hur soldater våldtog både vuxna och barn? Att vi borde ha undanhållit bilderna på döda civila med bakbundna händer från de svenska läsarna?
Vilka krafter och intressen är det Stranne tycker sig se? Det får vi aldrig veta.
Frida Stranne skriver långt om amerikanska soldaters krigsbrott i Irak – som har fördömts och debatterats i snart tjugo års tid – men nämner inte vad de ryska soldaterna gör sig skyldiga till i dag. Hon skriver att hon ”skäms inför alla människor som erfarit vår (västs) militära aggression” och glömmer bekvämt nog att den amerikanska invasionen av Irak inte var västs krig. Tvärtom var Natoländerna Frankrike och Tyskland några av krigets starkaste kritiker.
Det är något perverst med att tycka att det är mer trängande att diskutera tjugo år gamla krigsbrott, än att rapportera om de fruktansvärda övergrepp som pågår i detta nu.
Att utmåla demokratiska länder som lika goda kålsupare som auktoritära är ett välbeprövat kort i den ryska propagandaleken. Då finns ju ingen anledning att slå till mot just Ryssland med hårda sanktioner.
”Världens aktörer är sammanflätade i en väv”, skriver Frida Stranne poetiskt och fortsätter: ”I den är vi inte fria från skuld utan en del av problemet”.
Se där, en mening där denna självcentrerade text saknar ett ”jag”. Frida Stranne är en del av problemet, när hon sprider Kremls talepunkter under forskarflagg.
Vilket haveri.