Linda Jerneck
I en ledartext i Dagens ETC kritiserar Kajsa Ekis Ekman att svenska medier flitigt citerar den engelskspråkiga nättidningen Kyiv Independents rapportering från kriget – reportern Illia Ponomarenko har nämligen varit ”frontplacerad med nazistiska Azov-bataljonen”. Det tar Ekman som intäkt för att tidningen har ”nazikopplingar”.
Det är inte bara Kajsa Ekis Ekman som lägger ett väldigt fokus på Azovbataljonen. Även Svenska freds anför Azov som ett skäl mot att Sverige ska skicka vapen till Ukrainas försvar. Det är en argumentationslinje som delar av den svenska vänstern har återkommit till sedan Ryssland först anföll Ukraina 2014.
Men stämmer det?
Azovbataljonen var en av de självförsvarsstyrkor som skapades när Ryssland först anföll 2014. Då bestod den till stora delar av nynazister och fotbollshuliganer, som lyckades försvara Mariupol mot de pro-ryska trupperna.
Men sedan dess har Azovbataljonen blivit Azovregementet, som är underställt inrikesministeriet. Efter hård kritik både i och utanför Ukraina genomförde man en avpolitiseringsprocess, och personer med högerextrema åsikter lämnade för att bilda partiet Nationalkåren. I det senaste valet vann de inga platser i parlamentet – trots att flera högerextrema partier gick till val på en gemensam lista fick de inte mer än 2 procent av rösterna. Ukraina är inget Nazityskland, och dess armé är inte SS.
Det är sådant språk som banar väg för folkmord och etnisk rensning
”Dagens Azov är ett mycket professionellt specialförband. Inte en politisk organisation, inte en milis och inte en högerextrem bataljon”, skriver Anton Sjechovtsov, ukrainsk forskare och expert på högerextrema rörelser, i en artikel som översatts av Kvartal.
Men i den ryska propagandan spelar den ”nynazistiska” Azovbataljonen fortsatt en huvudroll. Putin rättfärdigar kriget med att Ukraina måste ”avnazifieras” – och därför behöver Kreml blåsa upp hotet från ukrainska extremhögern.
Ryska statskontrollerade medier går ännu längre. I RIA Novosti kunde man förra veckan läsa att ”utöver eliten är stora delar av befolkningen skyldiga till att vara nazister eller nazikollaboratörer.”
Det är sådant språk som banar väg för folkmord och etnisk rensning.
Ekis Ekman lyfter fram en Amnestyrapport som visar att ukrainska självförsvarsstyrkor har begått krigsbrott – utan att skriva att den är från 2014. Att ukrainska myndigheter har samarbetat med Internationella brottmålsdomstolen i Haag för att utreda saken nämner hon inte heller.
Det mönstret går igen även 2022. När ukrainska styrkor anklagas för att ha begått krigsbrott – som att tortera krigsfångar – har svaret från ukrainska myndigheter i regel varit att uppgifterna ska utredas och de skyldiga dömas.
När hela världen sett hur ryska styrkor fällt klusterbomber över bostadsområden, kallblodigt gått från hus till hus för att mörda civila, skjutit flyktingar i deras bilar trots att de var märkta med vita tygstycken, bombat skolor, förskolor, BB-avdelningar och sjukhus – då är däremot svaret att ”det är iscensatt av Ukraina”.
Den som mitt under brinnande anfallskrig försöker rikta fokus på Azov snarare än de dokumenterade ryska krigsbrotten agerar tyvärr nyttig idiot åt Putin.
Rättelse 26/4: I en tidigare version av denna artikel stod att Svenska freds ordförande Agnes Hellström hänvisat till Azovbataljonen vid en debatt, men det var på Svenska freds hemsida som den kopplingen gjordes. Artikeln är uppdaterad med rätt länk.