Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Jerneck

Sveket mot de ”apatiska” barnen är en skandal

Nu vittnar två av de ”apatiska” flyktingbarnen i tidningen Filter om att deras föräldrar tvingade dem att spela sjuka. Det är en skandal som måste utredas. (Bilden är en genrebild.)
Regeringen måste ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nya riktlinjer, där apatiska barn skyddas från sina familjer.Foto: HAMPUS HAGSTEDT

Signalerna fanns tidigt: En del ”apatiska” barn tvingades i själva verket spela sjuka. Men Sverige valde att blunda.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För 20 år sedan kom de första rapporterna om flyktingbarn som plötsligt blev apatiska och måste sondmatas. Det faktum att barnen nästan uteslutande kom från forna Sovjetunionen eller Jugoslavien – länder varifrån sökande sällan ansågs ha asylskäl – och att någon liknande epidemi inte rapporterats från något annat land, reste frågor. 

Nu har två av de numera vuxna barnen berättat om vad de varit med om i ett reportage i tidningen Filter. Nermin berättar hur hans föräldrar svalt honom, tvingade honom att sitta i rullstol och slog honom om han så mycket som lyfte på ett ögonlock under läkarbesöken:

”Jag bad till Gud att någon skulle säga till min pappa: »Vad håller ni på med, din unge är ju frisk?« De var ju utbildade läkare, de måste ha fattat. Men ingen sa något.”

Socialstyrelsen strök mening om manipulation

I debatten blev det snabbt en sanning att det var den särskilt omänskliga asylprocessen i Sverige som fått barnen att insjukna och att det enda botemedlet var ett permanent uppehållstillstånd. De barnläkare, sköterskor och experter som luftade misstankar om att vissa av barnen tvingades simulera, brännmärktes. 

Det officiella Sverige valde att blunda – och lämnade väldigt utsatta barn i sticket. I en svartvit dramaturgi var det för jobbigt att se att föräldrar som det är synd om också kan vara förövare. Socialstyrelsen strök till och med en mening i sin vägledning för vård av apatiska barn där det stod att vårdgivare skulle ”beakta” möjligheten att det handlade om manipulation. 

Fortfarande vårdas tiotals barn för uppgivenhetssyndrom efter att ha fått avslag på asylansökan varje år – enligt statistiken var det 169 fall under åren 2015-16. Bara misstanken att en del av dessa barn är utsatta för vanvård, manipulation eller tvång av sina föräldrar är skrämmande.

Hade myndigheterna accepterat att svenska barn plötsligt föll in i apati, utan att skilja barnen från en misstänkt toxisk familjesituation?

Filters avslöjande måste leda till en rejäl medial självrannsakan. Men det får inte stanna där: Regeringen måste ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram nya riktlinjer, där apatiska barn skyddas från sina familjer, och utreda hur det kunde gå så snett från början.

Poliser avfärdade organiserat tiggeri

Men avslöjandet borde stämma till eftertanke hos fler. Samma blundreflexer återkommer i debatten om andra, svåra frågor. Ta tiggeridebatten – där de som påpekade att tiggeriet åtminstone till delar kunde vara organiserat anklagades för att sprida lögner. ”Organiserat tiggeri är en råtta i pizzan” hävdade Aftonbladets ledarsida med emfas. 

Men sedan kom domarna en efter en: En rumänsk medborgare dömdes till 12 års fängelse för människohandel, efter att ha tvingat åtta landsmän att tigga i Uppsala. I Ljusnarsberg hittade polisen ett femtontal vuxna och barn från Bulgarien som hölls i en nedgången industrilokal, bland trasiga toaletter, ruttna matvaror och råttbajs. De hade tvingats tigga på flera svenska orter. 

I UNT refererades en poliskälla: ”även poliser har varit så säkra på att det inte förekommer tvång att de fram till för ett par år sedan inte utredde misstänkta människohandelsärenden lika effektivt som andra brott.”

Vi hjälper inte offren genom att sluta ställa kritiska frågor om känsliga ämnen. Finkänslighet hjälper förövare. 

En tanke lämnar mig inte: Vilken är nästa skandal, som vi blundar för just nu?