Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Jerneck

Svårt sjuka borde få välja att dö utan smärta

Det är svårt att prata om döden, men vi borde ändå göra det.Foto: SHUTTERSTOCK

Det är inte mer humant att tvinga människor att genomlida några sista, smärtfyllda veckor än att låta dem dö, med en läkares bistånd.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

”Lova mig att du tar en kudde om jag blir ett vårdpaket”, sa min mormor nyligen. Jag vägrade att lova någonting sådant. Hon är 86 år och har lovat att åtminstone leva till 92. Men av 13 syskon är det bara hon kvar. Jag tror att det är därför som hon har börjat tänka så mycket på döden. Och som sjuksköterska är hon obekvämt frispråkig om vad som kan hända. Att dö kan vara en smärtsam process.

Det är svårt att prata om döden, men vi borde ändå göra det. En fråga som förtjänar ett genomtänkt svar är denna: När ska en myndig människa få bestämma över sitt eget slut? 

I SvD skriver Anna Rundcrantz en drabbande debattartikel om sin pappa läkaren, som avled i sviterna av en metastaserad prostatacancer. Cancern hade spridit sig till skelettet, och smärtlindringen tog inte: ”Hans sista veckor var mycket plågsamma där vi trots bra palliativt omhändertagande med bästa möjliga smärt- och ångestlindring inte kunde hjälpa honom.” 

Ska man tvingas åka till Schweiz för att få dödshjälp?

För en liten grupp patienter som Anna Rundcrantz far – som har en sjukdom som kommer att leda till döden inom kort, som lider och som tydligt har uttryckt att de vill dö – finns inte hjälp att få i Sverige. Den som har pengar, och vars sjukdomsförlopp inte har gått så långt att en resa är omöjlig, kan visserligen söka sig till Schweiz. Men för den som är sjukare än att en flygresa medges eller saknar sparpengar är den vägen stängd.

Invändningarna mot att tillåta dödshjälp är många, och åtminstone till del viktiga att lyssna på. Ingen vill ha ett system där äldre människor pressas av sina anhöriga att förkorta sina liv, eller där deprimerade patienter får hjälp att förverkliga ett förhastat självmordsbeslut. Men det går att skapa ett regelverk som balanserar patientens självbestämmande i en extrem situation med kontrollmekanismer för att förhindra missbruk. 

Oregonmodellen borde utredas

I den amerikanska delstaten Oregon har dödshjälp – i form av assisterat döende, där en läkare skriver ut en dödlig dos läkemedel som patienten tar själv – varit tillåtet i drygt 20 år. Där ställer man krav på att patienten ska vara över 18 år, beslutskapabel, och att två läkare oberoende av varandra har bedömt att patienten har kortare än sex månader kvar att leva. Dessutom måste det gå minst 15 dagar mellan patientens första begäran och att läkemedelsdosen skrivs ut. De flesta som begär dödshjälp lider av cancer eller ALS. 

Om läkaren misstänker att patienten utöver att vara dödligt sjuk också är deprimerad, ska en psykolog kopplas in för att säkerställa att omdömet inte är förmörkat av depression. 

Det går också att införa dödshjälp utan att för den skull tvinga vårdpersonal att utföra något som de anser är oetiskt. Läkaren och skribenten Kajsa Dovstad (som har vikarierat på Expressens ledarsida) har föreslagit att dödshjälp inte bör ingå i läkarlegitimationen, utan att man i stället bör införa ett certifikatsystem, där endast certifierade läkare får utföra dödshjälp. 

Om döden är snar och oundviklig – är det inte mer humant att låta de sjuka som vill slippa de sista veckornas smärta och sedering?