Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Jerneck

Rödgrön halvmesyr biter inte på slumvärdarna

I Åmål visar en hyresgäst upp sitt vardagsrum för Expressens reporter: golvet är ett stort hål. Det revs ut efter en vattenläcka för mer än ett år sedan, men sedan dess har inget hänt. Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN
Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN
Finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund (MP) vill återinföra subventionerna till hyresrätter – men denna gång ska fem procent av lägenheterna gå till socialt utsatta. Foto: KARIN WESSLéN/TT / TT NYHETSBYRÅN
Per Bolund (MP). Foto: (C) PELLE T NILSSON / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Rikare kommuner skickar missbrukare till slumvärdar på bruksorter. Regeringens urvattnade social housing-förslag kommer inte att stoppa den sociala exporten.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Nu återinför regeringen subventionerna till hyresrätter – men denna gång ska fem procent av lägenheterna gå till socialt utsatta. Det presenterade bostadsminister Per Bolund i en intervju med SvD

Resultatet av de omkring 12 miljarder som regeringen lade på byggsubventioner i förra omgången blev nedslående: Få byggprojekt ansökte om pengar – i bostadsbristens Stockholm kom endast 15 ansökningar in – och de lägenheter som byggdes gick till personer med högre disponibel inkomst än genomsnittet. Redan välbeställda fick alltså sin hyra sänkt med skattemedel. Det var knappast en lyckad reform. 

Därför är det utmärkt att politiker börjar inse att det behövs särskilda lösningar för dem som inte kan skaffa sig ett boende på den reguljära marknaden.

Slumvärdar blir rika, hyresgästerna förlorar

Situationen är allvarlig: 33 000 personer är hemlösa – motsvarande hela Eslöv eller Falköping – och antalet sociala kontrakt, där socialtjänsten hyr ut i andra hand till socialt utsatta, har mer än fördubblats på tio år, till omkring 26 000

Att dessa personer ska lyckas få banklån och köpa en lägenhet är mindre sannolikt; att de ska lyckas knipa ett förstahandskontrakt på egen hand är utopiskt. I augusti larmade SvD om att storstädernas bostadsköer nu är uppe i 998 000 köande. 

Några ser krisen som en möjlighet. Slumvärdar blir rika på att erbjuda välmående kommuner att exportera sina svåraste fall till stagnerande orter på landsbygden. Som Åmål och Bengtsfors, dit Expressens grävande reportrar åkt för att rapportera. 

Här samlas flyktingar från Syrien med missbrukare, psyksjuka och långtidssjukskrivna i nedgångna hyreshus. Boende berättar om mögel, vägglöss, vattenskador, utslitna kök och avstängda tvättstugor. På vintern vaknar de med frost på insidan av fönsterrutorna. 

”Ringer socialförvaltningen i Göteborg för att hyra ut”

Det påminner om Lubbe Nordströms ”Lort-Sverige” från 1938. De stampade jordgolven Nordström skrev om är visserligen borta – men det är också hela golvet hos hyresgästen Mustafa Kewan. I familjens vardagsrum är golvet bara ett hål ned till bjälklagret. Det revs ut efter en vattenläcka för 14 månader sedan, men sedan dess har inget hänt. Hyresvärden – som själv bor i en lyxig villa med egen pool – skyller på att renoveringen är ”ett försäkringsärende”. 

Bengtsfors kommunalråd, Stig Bertilsson, har meddelat att kommunen inte längre ska sälja fastigheter till köpare ”som ringer socialförvaltningen i Göteborg för att hyra ut”.

I Sverige pratar man inte gärna om social housing. Det anses stigmatiserande att öronmärka vissa lägenheter till socialt utsatta eller fattiga människor. Det är också skälet som finansdepartementet anförde, när det slog fast att bara fem procent av de subventionerade bostäderna bör gå till socialt utsatta. 

Men samtidigt som medelklassen bor allt bättre – det finns väl knappt ett bostadsrättskök som inte har renoverats både en och två gånger sedan rotavdragets intåg – är situationen den omvända för de som har det svårast. Det, om något, är en skam.

Per Bolunds subventioner kommer inte att göra skillnad. Varför ska skattepengar finansiera bostäder, om 95 procent av dem ska gå till icke-utsatta grupper?