Linda Jerneck

Hon satte knorr både på gris och politik

Marit Paulsen ville att alla Europas grisar skulle få behålla sin knorr.
Foto: LASSE SANDSTRÖM

Politiken blir tråkigare utan en skarp tant.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Marit Paulsen, den tidigare socialdemokraten som blev långvarig europaparlamentariker för Folkpartiet, har avlidit. Hon blev 82 år. 

Paulsen blev först riksbekant 1979 som författare till boken ”Liten Ida”, där hon skildrade utsattheten hos dottern till en tysketös i andra världskrigets Norge. Romanen byggde till del på hennes egna upplevelser, och minnena av krigets lidande och svält kom också att prägla hennes politiska gärning.

För mest ihågkommen blir Marit Paulsen som svensk Europapolitiks grande dame – även om hon själv hellre kallade sig tant. Hon var påläst och envis, och fick både svenska folket och europeiska politiker med sig i kampen för glada grisar och friska kor. Den europeiska djurhälsolagen är Marit Paulsens största bedrift.

Marit Paulsen var en ovanlig politiker, både vass och folkkär. När hon tog husvagnen till kontinenten var det ingen PR-ploj – hon och maken Sture fortsatte livet på hjul som pensionärer i Spanien. 

Och ingen kommunikationskonsult eller partisekreterare kunde styra vad som skulle komma ur hennes mun. 

Efter den sista tv-debatten inför Europaparlamentsvalet 2014 fick jag och ett par andra ungdomsförbundare, som stått utanför och hejat, åka med Marit i hennes bil. Hon ville passa på att ge oss ett råd, utifall att vi skulle råka bli politiker: Det är bättre att säga att du inte vet svaret på en fråga än att ge ett politikersvar. 

”Folk fattar att man inte kan veta allt. Men de tål inte att man pratar strunt!”

Fast, tillade hon sen. Man kan bara säga att man inte vet en gång. ”Så läs på!”

Ett råd som står sig.

En sak vet jag, Marit Paulsens sälta saknas i den röra som är svensk politik.