Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Jerneck

Lyssna på skåningarna, Löfven - inte lobbyisterna!

Statsminister Stefan Löfven (S) borde lyssna mer på sina egna kommunalråd än på PR-konsulter.Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT / TT NYHETSBYRÅN
Skånska flaggan. Skåne vill skicka en ambassadör till Stockholm.Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

Skåne vill skicka en ambassadör till Stockholm. Det är ett tecken på partiernas avgrundsdjupa kris.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Platsannonsen är en passande symbol för vår tid, Region Skåne ska öppna ett kontor i Stockholm och därför söker man nu efter en ”påverkansstrateg”. 

Denna skånska ambassadör i huvudstaden ska ”röra sig bland tjänstemän och beslutsfattare i riksdag, regeringskansli, myndigheter och organisationer” och ”bygga kontakter med nyckelpersoner, utifrån frågeställningar där regionen är beroende av nationell nivå för att kunna genomföra sina målsättningar”.

Det sorgliga med Skåne-ambassadören är inte att regionen lägger skattepengar på att representeras i Stockholm (även om det kan ifrågasättas). Det sorgliga är att det behövs. En organisation som styrs av politiker borde ha massor av naturliga ingångar till maktens korridorer, helt gratis. I fullmäktige sitter ju samma partier som i riksdagen. Lokalpolitikerna borde bara behöva lyfta luren.

Om det fungerade så hade vi knappast sett ett kommunuppror, som nu när varken S-flaggskeppet Malmö eller L-fästet Landskrona vill tillåta att asylsökande självbosätter sig någonstans i kommunen.

Klyftan går mellan Stockholm och resten

Glöm GAL-TAN. I Sverige går klyftan mellan Stockholm och resten. Skillnaden mellan lokalpolitiker och rikspolitiker verkar minst lika stor som skillnaden mellan de olika partierna. 

I rikspolitiken kan man ägna sig åt att spela vem tar vem, märka ord och göra utspel. På lokal nivå är politiken mindre ideologiseminarium och mer kött och potatis-frågor. Det är långsamma nämndmöten, gruppmöten och förmöten och förhandlingar och på sista raden måste budgeten gå ihop.

Rikspolitikerna kan stå i Aktuellt och myndigt säga att ”så ska det inte fungera i Sverige” – oavsett om det handlar om dumpning av socialbidragstagare i utflyttningskommuner, cancerköer eller dåliga skolresultat. Men sen är det lokalpolitikerna som ska plocka upp notan och trolla med knäna. Och när de klagar får de veta att de inte är ideologiskt renläriga.

Filipstad saknar 100 miljoner – får en bråkdel

Visst, efter den något oheliga alliansen mellan M, KD, SD och V får kommunerna ett tillskott på 7,5 miljarder kronor. Men det är tyvärr inga pengar alls i sammanhanget. Ta Filipstad som exempel. Den värmländska kommunen har 10 000 invånare och ont om jobb. Sedan flyktingkrisen har gruppen infödda minskat med 640 personer, samtidigt som gruppen utlandsfödda har ökat med 963 – och kostnaderna för försörjningsstöd har skenat. ”Vi blöder och behöver hjälp här och nu”, sa kommunalrådet Åsa Hååkman Felth (S) till Expressen (27/1).

Filipstad behöver 100 miljoner kronor. Tillskottet från riksdagen blir mellan 6 och 7 miljoner till kommunen. Nu varnar Hååkman Felth för att de kan tvingas höja skatten med hisnande tio procent.

Det är inte bara ideologiska hörselkåpor som gör rikspolitiker döva för kommunernas rop på hjälp. De verkar se sina lokala representanter som företrädare för särintressen. Och andra särintressen är mycket mer underhållande att lyssna på. Deras PR-konsulter bjuder på färdigskrivna debattartiklar, vin och goda middagar. Inte på finska pinnar och gnäll.

Men det är en varningsklocka för vår demokrati när lokalpolitiker måste leja lobbyister för att nå fram till partikamraterna i Rosenbad och på Helgeandsholmen.