Linda Jerneck

Lyssna på personalens rop inifrån SiS-hemmen

SiS ungdomshem Tysslinge i Södertälje är ett av två ungdomshem med den högsta säkerhetsklassningen. Här sitter bland annat unga mördare.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson har sagt blankt nej till att införa särskilda ungdomsfängelser.
Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN

Sparkar, slag, hot och en vass egg mot strupen. Det är sådant som personalen på de statliga ungdomshemmen utsätts för – varje dag. Sverige behöver ungdomsfängelser.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

”Vi har tappat kontrollen”, säger Mika Erkkonen som arbetar på Sundbo ungdomshem till Expressens Annica Ögren. I reportaget vittnar anställda om välplanerade överfall, våld och mordhot.

Förra året anmäldes 2 967 incidenter på de statliga ungdomshemmen. Det är åtta om dagen. Ändå får personalen inte ens visitera besökare, som enkelt kan smuggla in droger, mobiler eller vapen.

Statens institutionsstyrelse, SiS, är en relik från en annan, lugnare tid. 

På samma gång och plats ska man vårda både barn som lider av missbruk, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, självskadebeteende – och dömda, tonåriga mördare. Nu har sju av tio intagna pojkar gängkopplingar.

Det kostar skattebetalarna 12 566 000 kronor att ha en av dessa ”filterlösa grabbar” på SiS-hem i fyra år. Välinvesterade pengar? Knappast, när hälften av dem som dömts till ungdomsvård återfaller i brott inom ett år.

Trots att utvecklingen skenar åt fel håll har regeringen, med hänvisning till barnkonventionen, lättat på reglerna och tillåtit dömda ungdomar att använda Ipads och mobiltelefoner.

”De köper och säljer knark, hotar personal, planerar upplopp, hotar vittnen… De fortsätter med sin kriminella verksamhet”, säger Stefan, som har jobbat inom SiS i sju år.

Regeringens omsorg om barnens rättigheter är rörande. Och fullkomligt världsfrånvänd. För det är ju i hög utsträckning andra barn som drabbas, när kriminella ungdomar kan fortsätta begå brott inifrån hemmen. 

De andra barnen som bor där påverkas direkt när kriminella tillåts terrorisera omgivningen. De utsätts för våld. För att inte tala om hur mycket lättare det blir att ta ett återfall, om drogerna man skulle avvänjas från finns tillgängliga på avdelningen.

Det är också stötande att den som var 17 år när han begick brottet fortsätter att vårdas på Sis även efter att han blivit myndig. Grovt kriminella 21-åringar kan vårdas tillsammans med barn. 

Eftersom regeringen bara slopat ungdomsrabatten för dem som är över 18 år, men behållit den för 15-17-åringar, blir dessutom incitamenten förvridna: Mörda en rival när du fyllt 18, och riskera minst 16 års fängelse. Begå samma mord några veckor tidigare – och tillbringa fyra år på ett SiS-hem, där staten förser dig med Ipad och märkeskläder.

”Att brösta en fyra för att bli en 100-gubbe” är slang för att sitta av fyra års sluten ungdomsvård för mord, för att sedan bli upptagen som fullvärdig gängmedlem. De är inte motiverade att delta i behandling eller gå i skola. 

Det kostar skattebetalarna 12 566 000 kronor att ha en av dessa ”filterlösa grabbar” på SiS-hem i fyra år. Välinvesterade pengar? Knappast, när hälften av dem som dömts till ungdomsvård återfaller i brott inom ett år.

Lyssna på de anställdas rop på hjälp. Uppdraget måste renodlas: 

Inför särskilda ungdomsfängelser, där Kriminalvården ansvarar för minderåriga som dömts för grova brott. 

Flytta över dem som blivit myndiga till vuxenanstalter. 

Ge personalen större befogenheter, såsom att dra in Ipad och mobiltelefoner och visitera boende och besökare.

Låt SiS lägga all kraft på sin expertis: Att vårda barn och unga med missbruk och psykosociala svårigheter. 

Ett renodlat och bättre fungerande SiS vore en viktig och välkommen satsning på det förebyggande arbetet. SiS kunde bli en andra chans, i stället för en avstjälpningsplats för dem som vuxenvärlden gett upp hoppet om.