Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Linda Jerneck

KI borde skämmas över sin jakt på visselblåsarna

Kafka på KI? Karolinska institutet i Stockholm har behandlat visselblåsare erbarmligt illa, i stället för att uppmuntra att felaktigheter upptäcks och rättas till.Foto: TT NYHETSBYRÅN
Paolo Macchiarini är stjärnkirurgen som föll på eget grepp. Efter avslöjanden om allvarligt forskningsfusk har han fått sparken av KI – och dömts till fängelse i Italien.Foto: LORENZO GALASSI / AP TT / NTB SCANPIX

De avslöjade Macchiariniskandalen – men i stället för att hyllas blev de själva fällda för forskningsfusk, utan möjlighet att överklaga beslutet. Visselblåsarna förtjänar upprättelse.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det är inte utan att man undrar vad som egentligen pågått innanför väggarna på Karolinska institutet. Var ledningen så bländad av visionen att skapa en världsledande forskningsmiljö att man var villig att blunda om några stjärnforskare tog genvägar? 

Fram tonar bilden av universitetsvärldens cowboys, som skjuter från höften för att nå snabba resultat. På KI verkar det ha funnits flera. Vem bryr sig om att man rundar etikprövning och kraven på att först testa metoder på djur innan de prövas på människor – så länge man blir publicerad i prestigefulla The Lancet? 

Fyra forskare, som slagit larm om allvarliga brister i två olika forskningsprojekt, upplever att de blivit utsatta för repressalier. Tre av dem är visselblåsarna som avslöjade Paolo Macchiarini. Ni minns stjärnkirurgen som framställt sina försök med plaststrupar som framgångsrika, när de i själva verket orsakade patienterna stort lidande – och slutligen död. Den fjärde visselblåsaren larmade om ett annat projekt, som varken föregåtts av djurförsök eller följde etiktillstånden. Svårt sjuka cancerpatienter hade, sannolikt som en följd av behandlingen, drabbats av blodproppar.

Då inleddes en minst sagt Kafkaartad process: Karolinska institutet var i båda fallen först ovilligt att utreda anklagelserna om oredlighet – och sedan friade man de ansvariga, trots att allvarliga fel hade uppdagats. I Macchiarinifallet blev däremot visselblåsarna polisanmälda för journalintrång. (Utredningen lades ned.)

Först efter att SVT uppmärksammat Macchiariniskandalen i en dokumentärserie återupptogs utredningen. 2018 beslöt KI att fälla Paolo Macchiarini och sex andra forskare, som stått som medförfattare, för oredlighet i forskning. Ytterligare 31 forskare klandrades.

De fyra visselblåsarna fanns med bland dem som pekades ut som oredliga och klandervärda, vilket effektivt har stoppat deras möjligheter att forska. De fick varken ta del av hela utredningen eller bemöta alla anklagelser innan KI fattade sitt beslut. De menar därför att beslutet baserar sig på rena felaktigheter. En av forskarna påstås exempelvis ha ansvarat för produktionen av benmärgsceller till Macchiarinis luftstrupar, när hon endast tagit ett benmärgsprov på en av patienterna. 

Låt oss hoppas att JK ger visselblåsarna upprättelse. Betydligt viktigare än pengarna de ber om, är signalen till andra forskare.

Nu har kvartetten, med hjälp av Centrum för rättvisa, lämnat in en begäran om skadestånd till Justitiekanslern – eftersom staten i både förvaltningsrätt och senare instanser har nekat dem möjligheten att överklaga myndighetsbeslutet som kostat dem forskningsanslag och karriärmöjligheter.

Låt oss hoppas att JK ger visselblåsarna upprättelse. Betydligt viktigare än pengarna de ber om, är signalen till andra forskare. Ska den som upptäcker att en kollega vilseleder och friserar – alternativt bara har gjort ett ärligt misstag – påpeka felet eller hålla tyst? Den som följt turerna på Karolinska institutet kan bara dra slutsatsen att det är viktigare att låta ledningen behålla ansiktet än att sanningen kommer fram.

Rädda, hunsade forskare skapar knappast en excellent forskningsmiljö.