Linda Jerneck
Tusentals unga har fått sina antagningsbesked och ser just nu fram emot att flytta till en ny stad, lära känna nya människor och kanske testa på korridorslivet. Denna pandemigeneration har dessutom extra goda skäl att känna pirr – efter att ha gått halva gymnasiet per distans från föräldrahemmet är det en efterlängtad frihet att få flytta hemifrån.
Men även om Boverkets statistik visar en svagt positiv trend – något fler kommuner uppger i år att studentbostadsmarknaden är i balans jämfört med tidigare år – lär inte alla hugade hitta ett hem. I storstäderna råder det fortfarande brist, och branschen varnar för att de nybyggen man sett framför sig kanske inte blir av på grund av de snabbt stigande byggkostnaderna.
Därför är det viktigt att de studentbostäder som finns verkligen går till studenter som behöver dem – och inte till vuxna med heltidsjobb som läser kvällskurser.
Det är enkel matematik: när någon väljer att stanna kvar i studentlyan efter examen i strid med reglerna, går en annan student miste om möjligheten att bo där. Men eftersom det ofta är kortare köer till studentbostäder än till vanliga hyresrätter – och hyrorna dessutom är lägre – finns det hyresgäster som dröjer kvar tills de upptäcks.
När ett bolag i Stockholm gjort kontroller har de kunnat frigöra 1 200 lägenheter om året.
Att det inte rör sig om enstaka överliggare står klart när jag ringer upp Stina Odén, som är vd på branschföreningen Studentbostadsföretagen:
”Situationen är värst i storstäderna, där bostadsbristen är stor. När ett bolag i Stockholm gjort kontroller har de kunnat frigöra 1 200 lägenheter om året. Och det var bara ett bolag”.
Jämför det med att det byggs ungefär 300 nya studentlägenheter i Stockholm per år.
För att upptäcka dessa zombiestudenter måste värdarna begära in intyg från studenterna som visar att de är antagna till studier på minst halvfart, och att de har tagit minst 15 poäng den föregående terminen.
Men eftersom hanteringen är manuell blir den både tidsödande och kostsam, och därför är det många värdar som inte kontrollerar alla hyresgäster varje termin. Dessutom förekommer det att hyresgäster förfalskar intyg – en man i Örebro dömdes i april till villkorlig dom för att ha gjort just det.
Det borde vara självklart att studentbostadsföretag kan få del av studieresultat digitalt, för att snabbt kunna kontrollera att hyresgästerna lever upp till kraven. Universitetskanslersämbetet fick i våras i uppdrag att titta på frågan, och ska presentera förslag i december nästa år.
Tiden i studentlägenhet kan alltså vara räknad för dem som helt har slutat att plugga. Men det finns fortfarande ett stort kryphål: Det räcker att hoppa mellan kvällskurser på grundnivå för att uppfylla studerandekravet och få bo kvar långt efter att man tagit examen.
I dag kan man i regel bo i en studentbostad i sex år, förutsatt att man läser 15 poäng per termin. Även om man jobbar på heltid. Det är generöst i överkant när studentbostadskön ringlar lång.
Om de tidsbegränsade kontrakten sattes till tre år, med möjlighet till förlängning för dem som kommit in på längre program, skulle fler studentbostäder bli lediga för folk som faktiskt primärt är studenter.
Kvällskursernas behållning borde vara kunskap och bildning, inte låg hyra och delat kök.