Linda Jerneck
Ibland avslöjas stora missförhållanden i det finstilta – som i bilagan till ett remissvar från Pensionsmyndigheten.
Bakgrunden är att Magdalena Andersson (S) köpte Vänsterpartiets stöd i statsministeromröstningen med ett ”garantitillägg” till pensionen. En dryg miljon pensionärer ska få 1 000 kronor i månaden – hela beloppet om man inte har arbetat alls, ingenting om man jobbat ihop en pension som är högre än 14 350 kronor, det vill säga genomsnittet.
Det är faktiskt så illa att garantitillägget för vissa pensionärer blir en pomperipossa-skatt: Marginaleffekten blir över 100 procent, så att man kan förlora pengar på att ha jobbat längre.
Dessutom bryter hela upplägget mot den bärande principen i det svenska pensionssystemet – att vad du får i pension beror på vad du tjänat in under arbetslivet.
Det är ansvarslöst valfläsk – att tillägget ska börja betalas ut någon vecka före riksdagsvalet gör regeringens motivation pinsamt uppenbar. Det är därför inte det minsta förvånande att experterna på Pensionsmyndigheten är kritiska.
Kritiken är dock märkligt nedtonad i myndighetens remissvar, men i slutet finns någonting ovanligt: Generaldirektören, som vanligen signerar remissvar, har reserverat sig. Hans röstförklaring finns i en bilaga: Där återfinns ett helt annat remissyttrande – det ursprungliga.
När myndighetens remissvar skulle skickas in grep nämligen den politiskt tillsatta styrelsen efter rödpennan. Plötsligt försvann meningen om att Pensionsmyndigheten ”motsätter sig” garantitillägget. Puts väck försvann flera sidor med svidande kritik – bland annat mot att regeringen inte har gjort en grundlig analys av förslagets konsekvenser.
Tjänstemännen skriver:
”Den föreslagna förändringen av pensionssystemet är så principiell att det enligt Pensionsmyndigheten är angeläget att göra en samlad bedömning av hur ersättningar till olika grupper i samhället, nivåmässigt, bör förhålla sig till varandra.”
Det brukar kallas respektavstånd – den som inte har jobbat ska inte få lika hög pension som undersköterskan eller cafébiträdet som har slitit ett helt arbetsliv, om än till låg lön. Annars riskerar förtroendet för pensionssystemet att urholkas.
Men alla skrivningar om att detta krymper ströks av styrelsen. Också påpekanden om att garantitillägget bryter med livsinkomstprincipen klipptes bort.
Det är talande att de som reserverade sig tillsammans med generaldirektören var ledamöter som inte belönats med styrelseposten efter lång och trogen partitjänst, utan kommer från näringslivet.
En myndighetsstyrelse ska inte ha kommissarier med partibok som friserar rapporterna så att de passar regeringen
Styrelseordföranden Ingrid Burman har suttit i riksdagen för Vänsterpartiet i tolv år. Ledamot Sven-Erik Bucht var så sent som 2019 socialdemokratisk minister. Och Wendla Thorstensson är ett tidigare C-kommunalråd som mest blivit omskriven för sin vidlyftiga fallskärm.
Att en politiskt tillsatt styrelse på detta sätt försöker mörka experternas invändningar är farligt. Remissväsendet är en säkerhetsventil, där politiska förslag genomlyses från olika håll så att problem kan upptäckas och åtgärdas innan lagstiftningen klubbas igenom. Dåliga underlag ger dåliga beslut.
En myndighetsstyrelse ska inte ha kommissarier med partibok som friserar rapporterna så att de passar regeringen.
Det är skamligt hur Socialdemokraterna har missbrukat utnämningsmakten.