Linda Jerneck
Om en internationell insats ska kunna lyckas måste man ha tydligt avgränsade och realistiska mål, och inte vara rädd att ompröva hela operationen när läget på marken förändras. Annars är risken stor att man gräver ned sig i sanden och slösar liv, tid och skattemiljoner på krig som inte kan vinnas.
Just nu leder Sverige Task Force Takuba, en specialförbandsinsats i Mali. Varför är vi överhuvudtaget där? Från början handlade det om att skydda demokratin mot jihadister. Men sedan 2020 har landet genomgått två statskupper, och nu styrs Mali av kuppmakaren överste Goïta.
Svenska soldater ska inte palla upp en korrupt militärjunta.
Sverige och övriga partnerländer valde ändå att stanna. Övergångsstyret fick 18 månader på sig att skriva en ny konstitution för att återföra landet till demokratin. Men nu står det klart att det inte blir några val i februari. Militärjuntan kräver i stället att få ytterligare fem år på sig att genomföra det man redan skulle ha åtgärdat.
Detta är i sig ett gott skäl för att beordra hem de svenska trupperna. Som den tidigare ambassadören i Mali (och nu M-kandidaten) Diana Janse konstaterar i en rapport för den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld: Den demokrati vi kom för att skydda är redan avvecklad – för överskådlig framtid.
Dessutom har militärkuppen inspirerat presumtiva despoter i grannländerna – i september i Guinea och just nu i Burkina Faso.
Svenska soldater ska inte palla upp en korrupt militärjunta. Som om det inte vore nog har Mali, trots våra protester, valt att anlita ryska legosoldater från den ökända Wagnergruppen. Dessa hyrknektar har mycket djupa band till de ryska underrättelsetjänsterna, och fungerar i praktiken som Kremls armé – fast utan flagga på uniformerna.
”Gröna män”, alltså. Kända från Ukraina, Syrien, Libyen, Centralafrikanska republiken, bland annat. Och nu har den franska tv-kanalen France24 filmat 200 av dem i staden Ségou i Mali.
I höstas sa Peter Hultqvist att Sverige ”inte är redo att acceptera Wagnergruppens inträde på den maliska arenan”.
Men nu när de står där låter det annorlunda. Hultqvist ser visserligen situationen som ”fullständigt oacceptabel”, men samtidigt vill han inte dra slutsatsen att det är dags att åka hem:
”Lämnar man bara fältet fritt då överlåter man till dom och till ryssarna. Det är också en dimension som måste tas med i bedömningen”, tycker försvarsministern i DN.
Vad är det för åttiotalsosande proxykrigslogik? Varför skulle det vara Sveriges sak att plöja ner skattemiljoner och unga soldaters liv i öknen, för att på något sätt paxa platsen undan ryssarna?
Malis regering saknar demokratisk legitimitet, och har gång efter annan ljugit Sverige och övriga partnerländer rakt upp i ansiktet. Att sluta att erbjuda dem våra säkerhetstjänster handlar inte om att vi räds några halvdana, ryska legosoldater. Det handlar om att vårt stöd har ett pris – i form av demokrati och ansvarsutkrävande.
Målen som sattes upp 2014 är utom räckhåll, oavsett hur länge våra specialförband är där. Att fortsätta med en insats som inte kan lyckas är både dumt och demoraliserande.
Dessutom: just nu har Ryssland skapat en säkerhetskris här i Europa. I det läget är det oklokt att binda upp svenska specialförband i en insats femhundra mil bort.
Kalla hem våra trupper.