Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Linda Jerneck

Hemlik förlossning – med risk för fler döda barn

Fokus borde ligga på att förbättra den förlossningsvården vi har – inte på hemförlossningar och mindre BB-avdelningar, skriver Linda Jerneck
Foto: Colourbox / Colourbox

Sjukhusens förlossningsavdelningar avfärdas som ”bebisfabriker”. Drömmen är en liten avdelning eller till och med att föda hemma i badkaret. Det är en farlig trend.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

I kölvattnet av barnmorskornas uppror kommer krav på fler hemfödslar. På Instagram ställs korta klipp från vad som ser ut att vara harmoniska hemförlossningar mot skräckhistorier från sjukhusen – om födande kvinnor som fått vända i dörren eller föda i väntrummet, och nyförlösta som jagats upp ur sängen för att lämna plats åt nästa. 

Men det är en farligt förenklad bild. De som ropar på att kvinnor ska lita till sin urkraft och föda naturligt glömmer att det är naturligt att förlora sitt barn och att dö i barnsäng. Stora blödningar kan vara livsfarliga. Och de kvinnor som ”misslyckas” med sina hemförlossningar delar inte några videor i sociala medier.

Om hemförlossningen slutar med att man måste åka in med ambulans blir det en betydligt stressigare och mer ångestfylld resa än det hade varit att ta sig till sjukhuset när vattnet gick. Att sitta tiotals mil i en bil med värkar är inte kul, men det är värre att se ambulansen åka samma sträcka med ens nyfödda barn och blåljusen på. 

Det är minuterna det kokar ned till. Varje minut som det dröjer att få ut ett barn som mår dåligt i magen, och varje minut det tar att få ett sjukt barn till neo-IVA, ökar risken för livslånga skador eller död. Är man beredd att ta den risken?

Trygghet för födande är viktigt,

Anna Hagman, förlossningsläkare och ordförande i Svensk förening för obstetrik och gynekologis nationella arbetsgrupp för förlossningsfrågor, intervjuades i Ottar om trenden att föda hemma:

”Den uppfattning jag fått är att man hos dem som driver hemförlossningar har en större acceptans för risker än vad vi har inom den offentliga vården.”

Samtidigt höjs krav på på mindre och mer hemlika enheter för födande. ”Bebisfabriker”, kallas de stora förlossningsavdelningarna nedlåtande. Nyligen rapporterade Dagens Nyheter att varannan förlossningsenhet har lagts ned sedan 1973, trots att befolkningen har ökat. Andemeningen i reportaget var att det skulle vara en dålig utveckling.  

Men många av de enheter som har försvunnit var småskaliga och hade relativt få födslar varje år. Det gjorde att personalen ofta fick liten erfarenhet av svårare födslar. 

På de utskällda ”bebisfabriker” som har ersatt dem finns däremot stor erfarenhet av alla typer av förlossningar. Om det uppstår komplikationer är det dessutom nära till netonatalavdelningar och annan specialiserad vård.

Det finns säkert föräldrar som är villiga att ta risker med sina ofödda barn. Men jag gissar att de är rätt få.

Fokus borde därför ligga på att förbättra den förlossningsvården vi har. En födande (i aktiv fas) per barnmorska – det vill säga, ingen ska behöva föda ensam, eller ligga bortglömd fram till sista krystvärkarna. Och barnmorskorna ska inte behöva kontrollera en patients kurvor på monitorn simultant som hon förlöser en annan.

Trygghet för födande är viktigt, inte bara ur det rent mänskliga perspektivet att hon är i begrepp att gå genom smärtan för att kunna hämta en ny liten människa till världen.

Rent fysiologiskt kan stress, oro och adrenalinpåslag få förlossningen att dra ut på tiden. Och tvärtom, en trygg kvinna med flödande oxytocin föder snabbare, och därmed billigare.

Det är viktigt även för en snöd regionrevisor.