Linda Jerneck
Vad är Putins plan? undrar Europa. Om västvärlden med täta skott skiljer på civilt och militärt, krig och fred, lever männen i Kreml i en annan verklighet. Strategin är inte en stege, där man först uttömmer fredliga resurser innan man trappar upp till en militär konflikt. Istället testar man brett och ser vad som funkar.
”Läget är extremt allvarligt”, säger Rysslandsexperten Oscar Jonsson när jag når honom på en sprakande lina från någonstans i Härjedalen. ”Det finns inga tecken på deeskalering. Man förbereder sig militärt och politiskt för krig med Ukraina.”
En stor rysk-belarusisk militärövning inleddes under torsdagen, bara ett tjugotal mil från Ukraina. 30 000 ryska soldater, luftvärn och stridsflygplan deltar.
Truppförflyttningar, cyberattacker, uppskruvad krigsretorik, verklighetsfrånvända krav på ”säkerhetsgarantier” och militärövningar kan ha flera syften. De testar motståndaren – känner man en svaghet någonstans är man snabb att flytta fram positionerna just där. Och det ger beslutsfattaren i Kreml manöverutrymme. Om Putin vill ge order om en invasion av Ukraina finns förutsättningarna. Fler än 100 000 man står redan längs den ukrainska gränsen – i syd, öst och norr.
Det finns oroande signaler som kan tyda på att ett anfall är nära:
■ Ryssland har stängt av stora delar av Svarta havet och Azovska sjön för en militärövning – vilket närmast innebär en blockad av sjövägarna till och från Ukraina.
■ Samtidigt lägger Kreml fram en ny lag som innebär att centralbanken får klassa kryptovalutor som en form av valuta, vilket kan vara ett sätt att komma runt framtida ekonomiska sanktioner.
■ Och Vladimir Putin har låtit flytta sin egen lyxjakt från Hamburg till Kaliningrad – kanske för att slippa få den beslagtagen i en ny sanktionsvåg efter en invasion.
Eller så är detta signaler som västländerna ska fånga upp, skrämmas av och förmås att dra slutsatsen att Putin måste lugnas med eftergifter. Det vet vi först i efterhand.
Oavsett om Putin väljer att ge order om att invadera Ukraina eller inte, kan de senaste månadernas aggression hjälpa honom att uppnå andra mål. Till exempel kan det göra västvärlden mer villig att blunda för att Ryssland gör Belarus till en lydstat.
Att ”Europas sista diktatur”, som Belarus ofta kallas, står Ryssland nära är ingen nyhet. Men Lukasjenko har tidigare gjort en poäng av att man inte vill tillåta den stora grannen att hålla sig med permanent militär närvaro i landet. Efter att Putin lät annektera Krim 2014 vägrade Belarus att erkänna halvön som rysk. Det var först efter att han fått Putins hjälp att klamra sig kvar vid makten efter de stora demonstrationerna i samband med presidentvalet 2020 som Lukasjenko gav efter.
Senare i februari ska Belarus rösta om en ny grundlag – där skrivningarna om att landet är alliansfritt och kärnvapenfritt ska strykas. Det är inte omöjligt att Lukasjenko får betala för Putins stöd med att tillåta att ryska kärnvapen placeras på belarusisk mark. Det skulle i ett slag göra Nato-länderna i Östeuropa och Baltikum ännu svårare att försvara.
Västvärlden måste hålla ihop och svara Ryssland med fasthet. Vladimir Putin försöker skriva om den europeiska säkerhetsordningen. Lyckas han blir konsekvenserna stora.
Men när alla blickar riktas mot Ukraina – glöm inte bort Belarus.